Lyckas alltid störa mig på den här nyordslistan, men särskilt nu när jag blivit extra beroende av internet och bloggar, och Språkrådet lyft fram ordet "tjejsamla". Det är perfekt upprörande för mig, som både språk- och genusintresserad, men nu ska jag försöka att inte skriva fler långa kommentarer på kommentarsfält och använda min blogg istället.

1. Det är ett idiotiskt ord. Det verkar som att det skulle kunna användas för att kunna skilja ett visst sort samlande från ett annat mer extremt, livsstilsaktigt samlande. Frågan är då om det inte är det extremsamlandet som skulle behöva ett eget ord?

2. Det finns en krönika som använder ordet. (Om du är intresserad, googla på "tjejsamla" och ignorera alla alternativ som har med nyordslistan att göra så hittar du den). Dock så används det ju inte ens som det definieras i nyordslistan där, utan snarare handlar det om ett bredare samlande. Istället för att samla på porslinsgrodor som är gröna och kommer från Mexicotillverkaren LileHo (ja, taget direkt ur luften), så skulle "tjejsamla" vara att samla på grodor, rätt och slätt.

3. Fast nu tycker jag i och för sig inte att "nöja sig med några stycken" (taget från nyordslistans definition) av det man samlar på överhuvudtaget är ett aktivt samlande. Om jag samlar på blomörhängen är jag ju inte nöjd när jag har sex stycken... är jag nöjd då har jag snarare slutat samla? Däremot skulle man väl kunna säga att jag har en samling blomörhängen.

4. Själv är jag inte insatt i smalsamlandets värld som beskrivs i krönikan och därför kan jag inte säga något alls om andelen kvinnor i den Däremot kan jag definitivt säga att det finns många kvinnor som samlar på saker och har "mer än några stycken" av det de samlar på. Det finns förmodligen många män som också sysslar med olika typer av latsamlande eller storsamlande/bredsamlande.

4. Det vore intressant att få veta lite om ordet som diskuteras spridning, eller om det är ett ord som en medlem i Språkrådet bara sett någonstans och tyckte passade jättebra in. Då är det nämligen idiotiskt att välja ett så pass kontroversiellt ord med en så extremt otydlig betydelse.

5. Ja, det är egentligen lite dumt av mig att skriva det här och riskera att bidra till ordets spridning.

6. Jag har i alla fall lärt mig att det är jättelätt att leka med ordet samla. Bredsamla, psykopatsamla, smalsamla, extremsamla, småsamla, latsamla, storsamla och så vidare i all oändlighet. Och Språkrådet faller för ordet tjejsamla? Suck.

Gott nytt år! Börja gärna samla på saker under det nya året, och det på vilket sätt ni vill! :D  (Några förslag; kortlekar, porslinstallrikar från Höganäs, Queen-skivor, geishadockor, mobiltelefoner från Sony Ericsson, hattar i smyckesform.)

Idag läste jag ut min första bok sedan mitten av augusti! Man kan verkligen fråga sig vad jag gjort i september, oktober och november, egentligen? Faktum är att jag läst lite även då, men sedan tillfälligt lagt de böckerna på hyllan pga brist på motivation och tid. Den bok jag nu har klarat av tillhörde sektorn Skolarbete och därför kunde den inte hamna i det facket (men jag har hållit på i månader med att läsa den...). Det handlar om "Momo" (eller "Momo eller Kampen om tiden") av Michael Ende, som är en väldigt söt, fantasifull och rätt filosofisk barnbok med tydliga drag av klassisk saga. Läste den i tyskan så det är nu den andra bok på tyska, om man inte räknar barnbilderböcker och förenklade böcker, som jag har läst. Originaltiteln är för övrigt den härliga "Momo, oder Die Seltsame Geschichte von den Zeit-Dieben und von dem Kind, das den Menschen die gestohlene Zeit zurückbrachte". (På svenska ungefär: "Momo, eller den sällsamma historen om tidstjuvarna och om barnet som gav människorna den stulna tiden tillbaka".)

Återkommer kanske med längre tankar om själva boken när jag har tid.

Såg nyss, eller för sådär en timme sedan, en del av ett program om geishor på teven. Detta program har nu fått mig att totalt avsky hela geishakulturen och allt som har med geishor att göra. Det lät som att geishor är unga kvinnor som väljer att låsa in sig i ett slags kloster där de spenderar hela sina dagar med att lära sig dansa, sminka sig och klä sig rätt och sedan tar rejält betalt för att underhålla män, på ett sätt som visserligen inte är sexrelaterat men går ut på att underhålla män genom att få dem att känna sig smarta, snygga och intyga dem att "de aldrig kan göra fel" osv.

Mina fördomar mot Japan blir inte direkt bättre av att se det här programmet, då jag har fått intrycket av att Japan är väldigt patriarkiskt och könskonservativt...

Det värsta för mig var förstås att programmet tydligt ville tala om hur bra geishakulturen är och hur förkastligt det är med människor som använder den på fel sätt, eller bryter mot någon av geishakulturens heliga regler. Exempel: En högt uppsatt man i Japan var tvungen att avgå efter att hans geishaälskarinna stigit fram. Hon hade bland annat sagt att han behandlade henne dåligt. Dokumentärens samt de intervjuade geishornas inställning kan sammanfattas såhär: "Ond kvinna som saboterar för man. Dessutom bryter kvinnan mot geishornas tystnadsplikt! Oh, hon är en vanära för oss alla." Nu vet jag ju inte hur det var i det här fallet, men om en man, en av mina kunder, till exempel skulle misshandla eller våldta mig. Får jag inte tala om det för någon då? Låter inte det lite (mycket) som katolska kyrkans kritiserade "det som händer i kyrkan, stannar i kyrkan"-attityd?  Om jag var lite mer rabiat skulle jag ha kastat färgburkar på tv:n (fast tur att jag är smartare än så, för mina föräldrar hade inte blivit särskilt glada).

Nu har jag skrivit en del om det, men till saken då: Eftersom jag är som jag är så blev jag mer intresserad av Japan, och då särskilt den moderna geishakulturen ("moderna" *hosthost*). Finns det någon som har något tips på en bok som handlar om geishor (ej fiktiv)? Den får hemskt gärna ta upp nutiden men historisk bakgrund är alltid bra att ha. Utgår dock ifrån att det kan vara svårt att hitta vad geishor själva tänker eller upplevt pga tystnadsplikten...

Fotnot: Eftersom det var en engelsk dokumentär försvann även det jag skulle ha gillat mest med den, nämligen det coola japanska språket, under en ondskefull engelsk tolkröst.