Jonathan Strange & Mr Norrell är en rätt mysig fantasybok av Susanna Clarke. Den utspelar sig i England i början av 1800-talet i ett slags parallellt universum, det är vårt men det finns magi. I bokens början har det dock inte funnits riktiga praktiserande magiker på hundratals år, utan magi är något folk studerar i böcker rent teoretiskt.

Fram stiger då Mr Norrell, som vill använda sina krafter i kriget mot Napoleon och är mycket stolt över att vara Englands enda magiker. Tills han får sällskap av Jonathan Strange. 

Och någonstans i kulisserna finns kanske John Uskglass, Korpfursten, som förde magin till England för så många år sedan och sedan försvann...

Jag har läst att ganska många personer tycker att den här boken skulle ha tjänat på att kortas ned en del*, men jag håller inte med. Jag tycker det är skönt med en bok som tar tid på sig, som bygger upp en historia som är spretig och stor som den här är. Varje lite fotnot kanske inte tillför något direkt till handlingen, men något till världen och annars tycker jag att det mesta hängde ihop bra, saker hände och saker fick konsekvenser. 

Med det sagt tog det ett tag för mig att komma in i boken. Första halvan var visserligen bra och rätt skön att läsa men det var sista halvan av boken som fick mig att förälska mig i den. Så pass förälskad att jag har svårt att kritisera den. 

Framförallt tycker jag att Susanna Clarke bygger upp en fantastisk stämning och värld, med hjälp av fotnoter och beskrivningar blir det både mysigt, underhållande och spännande och till viss del realistiskt. Artonhundratalets England framstår som en underbar plats att vara på, trots sin hemskhet. 

Karaktärerna är ofta beskrivna utifrån ett fåtal sidor, men blir trots det inte platta (gäller större karaktärer), och jag känner med dem. Jag brydde mig om karaktärernas öden, särskilt mina favoriter förstås, och verkligen avskydde de karaktärer jag avskydde. (Jag tror aldrig att jag tidigare önskat en bokkaraktärs död så starkt som jag gjorde under läsningen av den här boken.**)

Min enda invändning mot boken är då detta: Bristen på kvinnor och hur dessa skildrades***. Nu förlåter jag boken en del på grund av stämningen och miljön, men den här boken känns som att den skulle fungera som ett strålande exempel på när det bara finns med kvinnor som "plot points" (bra svensk ord för detta?) snarare än karaktärer. 

Sammanfattat är Jonathan Strange & Mr Norrell en både bra och lite annorlunda fantasybok som är väl värd sina många sidor. Har sett den beskriven som fantasy möter Jane Austen, så nu är jag förstås sugen på att läsa Pride and Prejudice som står i bokhyllan...

Om man ska göra det riktigt lätt för sig och sätta betyg, så får den Jonathan Strange & Mr Norrell fem av fem möjliga engelska magiker. 

*Inbunden tror jag boken är runt 800 sidor, min pocket var 1006 sidor. Eftersom det är en ensamstående fantasybok är det väl egentligen inte så långt. Fantasy har ju en förmåga att alltid innebära långa serier, eller åtminstone trilogier.

**Eftersom boken är så lång innebar det att mycket tid spenderades med tankar som "snälla, slå honom hårt i huvudet med en spade nån gång!" och "GAH Stoppa honom någon! Snälla!". 

***Det fanns tre kvinnor i boken som kan räknas som relevanta, återkommande karaktärer. Dessa var endast viktiga för sin plats i handlingen/huvudpersons relation till dem och fick inte personlighet. Nu spelade boken mycket på karaktärstyper snarare än komplicerade tredimensionella porträtt av alla mindre karaktärer, men kontrasten mot de manliga karaktärerna var ändå tydlig. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom jag är så sanslöst dålig på att blogga tänkte jag passa på att skriva ett kort inlägg. Planen är att ett mindre genomarbetat inlägg ska få mig att bli mer sugen på att skriva. Detta är ingen riktig recension men jag har läst ut "Det svart...

  Snyggt skriven handling (med spoiler för serien) finns här   Den röda handsken är den andra boken i en serie. Då den första boken, Den vita handsken, hade en historia som kändes fullständig faller boken lite smått i uppföljarspåret och är ...

Börjar nu närma mig slutet i boken Rubinröd (som jag läser på tyska tack vare awesome kompis till mig som lånat mig boken!). Fullständig (svensk) titel på boken är Rubinröd - Tidlös kärlek men faktum är att boken inte alls innehållit särskilt mycket ...

Under sportlovet fick jag en lite släng av något och lånade vampyrböcker på biblioteket, med en liten tanke på att ha vampyrtema i min läsning. Det gav mig fyra böcker men två lämnade jag bakom mig när jag lämnade min hemstad för min andra stad och n...

Mina mål för februari: Läsa ut Alkemisten *klarat* Börja läsa Rubinrot *klarat* Läsa Ringaren i Notre Dame Del 2 - Upploppet *klarat* Fortsätta läsa Amerikanska gudar *klarat och läst ut* Publicera minst en bokrecension/bokreflektion/bokanaly...