En sak jag tänkte på under läsningen av Ringaren i Notre Dame, var att Claude Frollo stämmer rätt bra in på en personlighetstyp känd under namnet "Snäll Kille™". För er som inte är bekanta med detta uttryck så brukar det (och överhuvudtaget "snäll kille" inom citationstecken) användas för att beskriva en kille som klagar på att tjejer bara vill ha elaka killar, och förstås själv menar att han är snäll men får inte tjejer på det. Den här Snälla Killen™ visar sig förstås vid en närmare granskning inte alls vara särskilt snäll utan snarare ha en väldigt dålig kvinnosyn där det bland annat ingår att bara man är snäll ska alla tjejer man är intresserad av vara intresserade tillbaka. De tjejer som inte är intresserade ses gärna som ondskefulla bitchar istället. Som sagt, tveksam kvinnosyn. 

Resonemanget här nedanför innehåller spoilers för Ringaren i Notre Dame, men jag ger inte iväg slutet eller några stora skeenden som inte borde vara kända för gemena person. 

I den här boken håller Frollo ett par långa kärlekstal till Esmeralda och det var det som först fick mig att tänka på "snälla killar". I talen talar han om att han älskar henne så mycket så att det är smärtsamt, hur han skulle göra vad som helst för henne, hur han inte kan sluta tänka på henne och ber att hon ska älska honom tillbaka. Om ni känner historien, även om det bara är i Disneys version, så vet ni att hon milt uttryckt inte är särskilt intresserad. Detta accepterar såklart inte Frollo, utan han blir istället arg och bitter och beslutar sig för att få henne dödad. 

Frollo finner det också ytterst plågsamt när Esmeralda visar sig vara förälskad i Phoebus, en man som är ung och vacker men även något av en skitstövel. Förmodligen tycker Frollo själv att han är mycket bättre för Esmeralda, han är ju upp över öronen förälskad i henne och dessutom en snäll kille(™). Han visar dock ingen hänsyn alls till Esmeralda eller hennes känslor. Det enda som är viktigt för honom är hans egna känslor, och vad han försakar för dem. Esmeralda besvarar inte känslorna, och hon har heller inget ansvar för Frollos försakelser och offer som hon aldrig har bett om. Frollo tar sig dock rätten att bestraffa och hata henne för det. 

Lektionen han borde lära sig: Att du är kär/attraherad till/besatt av någon innebär inte att den är skyldig dig någonting. Om du kastar bort ditt liv på personen så är det faktiskt ditt eget problem. 

Jag vet att liknelsen Snäll Kille™-Claude Frollo måhända inte är helt perfekt, och jag menar inte heller att alla "snälla killar" är som honom, men jag tycker att den är intressant och att det finns likheter. Det där med att känna sig berättigad till besvarade känslor och sedan straffa någon för att den inte besvarar känslorna finns i båda fallen, även om få moderna "snälla killar" skulle försöka få föremålet för sin hatkärlek avrättade.

Bokcirkelmänniska, du vet vem du är, om du läser det här så behöver du bara veta att jag började läsa Amerikanska Gudar ikväll någon timme efter vår chatt och kunde sedan inte sluta. 

Följande innehåller alltså SPOILERS för dig (om inte du gjort samma sak). (Och för alla som planerar att läsa Amerikanska Gudar av Neil Gaiman, även om jag bara tänker avreagera mina känslor för kapitel 17 och framåt här, inte specifika händelser eller karaktärer.)

-----

----

Hm. Jag satt några gånger och ropade rakt ut "GUD!" (på det där chockade sättet som inte har alls med religion att göra) några gånger, vilket var väldigt passande. Sjutton vilken irriterande awesome författare som har skrivit den här boken! Känner mig småkorkad och lurad också. Men på det där självklara sättet, som när mördaren avslöjas i en bra deckare. (I en dålig deckare känner man sig bara lurad, för det fanns inga förvarningar alls.)

AH! Jag tror jag älskar den här boken! 

En väldigt bra känsla. Finns bara en sådan där risk som jag skrev om i det här inlägget, att jag inte kommer kunna sova sen. Och än har jag ingen att diskutera med, för jag måste vänta in min bokcirkelmänniska. Ah, taskigt planerat av mig. Fast skönt att ha någon att prata med senare, förhoppningsvis känner hon som jag.

Nu har jag läst epilogen också. 

Sjutton att jag inte kopplat alla dessa saker! (Skulle skrivits med versaler om jag inte tyckt att det sett riktigt fult ut). Allt är ju uppenbart, tydligt, sammankopplat. Allt. 

Jag gillar det. Jag gillar det mycket. 

:)

Jag är omåttligt, nästan överdrivet, förtjust i vampyrer. Detta oavsett om de är fula, snygga, dör eller glittrar av solsken, klarar av eller inte klarar av att kontrollera sin blodstörst och så vidare, även om jag är av den åsikten att vampyrer är roligare om de är intelligenta och inte hjärndöda zombier. Zombier klarar så bra av att vara hjärndöda helt på egen hand. En sak som jag verkligen gillar med vampyrer är just att de går att variera så pass mycket - bara man har med blodet på ett eller annat sätt.

Så då tänkte jag, när det kommer till böcker borde väl jag som vampyrfantast ha läst en hel drös? Jag kom dock fram till att det har jag nog inte (Edit: Fast det blir fler och fler...).

Eftersom jag är förtjust i listor kommer här en lista över böcker jag läst som innehåller vampyrer. Vissa av dem har vampyrerna som huvudtema, men i vissa förekommer det bara någon enstaka vampyr (se: Harry Potter). Böcker i samma serie (som då innehåller samma sorts vampyrer!) står uppradade efter varandra. 

1. Vampyrguden: Del 1 London, Del 2 Paris, Del 3 Mexico av Sebastian Rook 

2. En vampyrs bekännelse, Nattens furste, De fördömdas drottning av Anne Rice 

3. Ismarkens krona, Klinga av eld av Stuart Hill

4. Om jag kunde drömma, När jag hör din röst, Ljudet av ditt hjärta, Så länge vi båda andas av Stephenie Meyer 

5. Harry Potter-serien av JK Rowling (sjätte boken framförallt)

6. The Saga of Darren Shan (orkar inte skriva ut alla 12 titlarna i serien...) av Darren Shan 

7. Skuggorna i spegeln av Inger Edelfeldt 

8. Vampyrens märke, Sveket, Utvald, Untamed av Kristin och P.C Cast 

9. Dracula av Bram Stoker 

10. Parasit av Scott Westerfeld 

11. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist 

12. Soulless, Changeless av Gail Carriger 

13. Vampire Academy av Richelle Mead

14. De som går igen av Marcus Sedgwick

15. Vampyren av Viktor Rydberg (ljudbok, men det gills)

16. Frankensteins faster av Allan Rune Petterson (...lite tveksamt kanske eftersom det är en parodibok...)

17. Den fjortonde bruden av Ann Meredith Pierce

18. Vampyrfejden av David A Poulsen

19. Legend av Richard Matheson

20. Carmilla av Sheridan Le Fanu

21. Gästspel av vampyr av Suzy McKee Charnas

22. Dead until Dark av Charlaine Harris

Det jag kommit fram till nu är att jag sammanlagt fått läsa om 22 olika sorters vampyrer, mer eller mindre lika varandra. Min förhoppning är att kunna öka listan, samt att skriva en serie inlägg om de böcker jag redan har läst. 

Tillägg: Originalinlägget skrevs i maj 2011, men jag har fyllt på och redigerat lite nu. Och tänker att jag fortsätter fylla på ifall någon skulle hamna här och leta tips på vampyrböcker (nog för att inte alla är så bra, passar alla åldrar eller handlar så mycket om vampyrer...).

Herdepojke drömmer samma dröm två nätter i rad, om en skatt vid pyramiderna långt borta. Får budskapet att finna och följa sitt livsöde och ger sig ut på en lång resa i Världsjälens tecken. Det är den korta och fullständiga förklaringen om vad Alkemisten av Paul Coelho handlar om. 

Jag har svårt för berättelser jag finner moraliserande och alltför uppenbara. Det är anledningen till att jag ogillade den sista boken i Narnia-serien och det är den största anledningen till att jag inte gillar den här boken. Alls.

I grunden är det en saga, med en sagas förenklingar, och med ett budskap som tydligt bankas in i huvudet på läsaren. Samtidigt är den längre än en typisk saga, och därför bankas budskapet in igen, igen och igen. Jag tycker heller inte om budskapet, vilket förstås gör att jag blir mer irriterad än om jag skulle hålla med. Att den enda kvinnliga karaktären som förekommer är en "vänta på mannen medan han uppfyller sitt livsöde och var en del i hans belöning"-karaktär (något jag också verkligen ogillar, det är alltför vanligt i berättelser och genom historien med för den delen) ökar verkligen inte min uppskattning. 

Jag skulle inte rekommendera Alkemisten till någon.

Jag vet att det finns många människor som håller den här boken högt, och jag kan ändå förstå det. Jag antar att de helt enkelt inte stör sig lika mycket på övertydliga budskap i böcker, och ser den här bokens budskap som något positivt (alternativt uppskattar berättarstilen vilket jag inte kan göra då jag stör mig för mycket på andra saker). 

Jag har läst en bok av Paul Coelho tidigare, Veronika bestämmer sig för att dö, och den uppskattade jag mer. Författarens egna övertygelser lyste inte igenom riktigt lika tydligt där, och den kändes originell. Min enda behållning med Alkemisten var istället de referenser till bibeldelar jag kände igen, och så det faktum att den var ganska kort och jag därför snabbt fick lägga till en till bok till årets läsning. 

Detta blir det första sammanfattande månadsinlägg jag skriver, så det är nog lite trevande. 

I januari hade jag tre mål:

• Läsa ut minst två böcker av följande: Jonathan Strange & Mr Norrell, Ringaren i Notre Dame, Rubinrot, Patient 67
• Publicera en nyskriven bokrecension på bloggen
• Fixa bok till den lilla bokcirkeln

Jag ger mig själv godkänt på alla punkter. Jag läste ut Jonathan Strange & Mr Norrell och publicerade någon slags recension på den, läser Amerikanska Gudar i bokcirkeln, och läste visserligen bara ut halva Ringaren i Notre Dame, men då den var uppdelad i två böcker räknar jag den ändå som en bok och som godkänt. Jag är enväldigt domare här och det är underbart!

De tre böcker jag läste i januari:

Jonathan Strange & Mr Norrell av Susanna Clarke (5/5)

Pojkarna av Jessica Schiefauer (3/5)

Ringaren i Notre Dame Del 1 - Narren av Victor Hugo (Betygsätter delarna tillsammans senare)

Det har hittills inte blivit av något med min läshalvtimme som jag skulle ta. Hade helt glömt bort den. Är ändå hyfsat nöjd med att ha läst ut tre böcker och påbörjat en fjärde och femte. 

I februari hoppas jag kunna läsa lite fler böcker med kvinnliga huvudpersoner... är lite less efter Alkemisten och Jonathan Strange & Mr Norrell, som båda satte kvinnor i positionen att vänta på och stödja sin man. Ringaren i Notre Dame är såklart inte mycket bättre och knappast Amerikanska Gudar heller (även om alla uppräknade förstås inte är lika illa på illaskalan). 

Nya mål för februari

• Läsa ut Alkemisten
• Börja läsa Rubinrot
• Läsa Ringaren i Notre Dame Del 2 - Upploppet
  
• Fortsätta läsa Amerikanska gudar (Ja, detta är en viktig punkt...)
• Publicera minst en bokrecension/bokreflektion/bokanalys (allt beroende på hur ambitiös jag känner mig)