Snyggt skriven handling (med spoiler för serien) finns här

Den röda handsken är den andra boken i en serie. Då den första boken, Den vita handsken, hade en historia som kändes fullständig faller boken lite smått i uppföljarspåret och är inte lika bra. Den vita handsken hade också en mer packad och ordnad historia, medan Den röda handsken är mer spretig och filosofisk.

Det handlar mycket om val och att välja vem man är. Ska och kan Cassel låta bli att utnyttja det faktum att tjejen han är kär i är förtrollad att vara kär i honom? Ska han gå med i maffian eller hjälpa polisen? Hur viktigt är släktskap? Själva handlingen utspelar sig mitt inne i allt det där, men har varken en tydlig början (eftersom den fanns i förra boken) eller ett tydligt slut.

Det betyder dock inte att boken inte är bra. Den är tvärtemot väldigt bra enligt mig, spännande och underhållande även om det inte går till historien. 

Jag gillar att åter finna mig i berörarnas värld, och åter få uppleva Cassels fruktlösa försök att vara normal och smälta in. Jag fullkomligt älskar maffiafolket och stämningen och kommer förmodligen att kasta mig över tredje delen i serien när jag får möjlighet till det. 

Fotnot: Den här boken påminde mig jättemycket om House of Night-serien. Det känns rätt så konstigt, för språket i Berörarserien är mycket bättre och det enda som egentligen är likt är att det handlar om ungdomar som går på internatskola och att det finns övernaturliga inslag i båda. Nåväl. 

Fotnot 2: Min syster pekade på ut för mig den röda röken som kommer från handsken, som jag inte alls tänkt på. Det är rätt läskigt med den röken. Det är lite som att någon hällt någon konstig kemisk lösning på handsken och nu håller den på att lösas upp till röd ånga. Kanske är handsken en vampyr som inte tål blont hår? Jag undrar vad tanken är egentligen.

Börjar nu närma mig slutet i boken Rubinröd (som jag läser på tyska tack vare awesome kompis till mig som lånat mig boken!). Fullständig (svensk) titel på boken är Rubinröd - Tidlös kärlek men faktum är att boken inte alls innehållit särskilt mycket kärlek. Visst, en ganska stark bakgrundskärlekshistoria har varit med, och rätt mycket hintar om mer kärlek i klassisk ungdomsboksanda, men absolut inte så mycket som bokens omslag och baksida ville göra gällande. (Ehm, är detta spoiler? Spoilervarning?)

Snarare än kärlek har andra mysterier och saker legat i centrum, vilket jag själv uppskattar. Förstår därför inte varför det ska fokuseras så mycket på kärlekshistorien snarare än andra saker som att huvudpersonen kan resa genom tiden och har mysterium att lösa? Nu vet jag visserligen att det finns två böcker till i serien, och förmodligen kommer kärlekshistorien (som knappt finns alls än) få större vikt i uppföljarna, men varför marknadsföra den här boken med den då? Här är det snarare en spoiler så jag förstår inte behovet av det. (Rent intellektuellt kanske jag kan förstå, beroende på vilken publik man vill rikta boken till, men tycker ändå att det är dumt. Med lite reservation för att kärlekshistorien kanske blir riktigt, riktigt, riktigt, viktig i senare böcker. Typ i stil med hur central den är i Twilight-serien. Dit är det lång väg.)

Boken i sig är dock bra, även om jag som svensk har svårt att förstå varför en tysk bok utspelar sig i London (även om jag antar att det är lättare för de med tyska som modersmål att svälja,  för de sitter nog inte och tänker "det här är tyska, det här är tyska, det här är tyska" hela tiden).

Okej, Tidlös kärlek kan tydligen vara seriens namn (tyska: Liebe geht durch alle Zeiten). Tycker fortfarande att det är konstigt. 

Och här kommer slutet av baksidestexten på mitt lånade exemplar (i väldigt fri och snabbt framtagen översättning): 

Varning för vad som skulle kunna räknas som temaspoiler:

Bästsäljande författaren Kerstin Gier lyckas som ingen annan att levandegöra den bästa känslan i världen! 

Heja på, skratta, plågas: Gideon och Gwen spränger med sin kärlek alla tidsgränser! 

Som sagt, inte bra översatt. Men det ger i alla fall en bild av vad första boken definitivt inte handlar om. Om det inte ändrar sig väldigt i de sista kapitlen. 

Under sportlovet fick jag en lite släng av något och lånade vampyrböcker på biblioteket, med en liten tanke på att ha vampyrtema i min läsning. Det gav mig fyra böcker men två lämnade jag bakom mig när jag lämnade min hemstad för min andra stad och nu har jag redan tre dagar efter lovet läst ut de två jag tog med mig. Som dessutom var de tunnaste (att böcker lämnades från första början berodde på tung packning. Men jag har ångrat mig).

De böcker jag läst ut är Legend av Richard Matheson och Carmilla av Sheridan Le Fanu.

De som ligger hemma i fel stad är Gästspel av vampyr av Suzy McKee Charnas och Die Erben der Nacht - Nosferas av Ulrike Schweikert. 

Så... planerar ett besök på biblioteket i den här staden. Eventuellt att jag satsar lite på ungdomsvampyrer som fortsättningen av House of Night-serien eller Vampire Academy. Har också Changeless av Gail Carriger i bokhyllan som kan fungera som nödlösning. Andra tips mottages dock tacksamt. 

Vad finns det för bra böcker om/med vampyrer?

(En lista på böcker jag redan läst finnes här.) 

Mina mål för februari:

• Läsa ut Alkemisten *klarat*
• Börja läsa Rubinrot *klarat*
• Läsa Ringaren i Notre Dame Del 2 - Upploppet *klarat*
  
• Fortsätta läsa Amerikanska gudar *klarat och läst ut*
• Publicera minst en bokrecension/bokreflektion/bokanalys (allt beroende på hur ambitiös jag känner mig) *klarat med Alkemisten och Är Claude Frollo en snäll kille?-texten*

Klarade alla mål utan tvekan. Det enda som tog tid var att börja läsa Rubinrot då kombinationen tyska och lånad bok försvårade lite, och fortsätter försvåra lite. Språket visade sig inte vara så svårt trots allt, men då den är lånad av en vän vill jag vara försiktig med den och kan inte släpa runt på den hur som helst (och det är mest i släpsituationer jag läser). 

I februari har jag läst ut följande böcker (med litet betyg inom parentes):

Alkemisten av Paul Coelho (1/5)

Ringaren i Notre Dame del två: Upploppet av Victor Hugo (hela boken 3/5)

Amerikanska Gudar av Neil Gaiman (4,5/5)

Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt (4/5)

Vår sång blir stum av Maria Lang (2,5/5)

Hela fem böcker alltså! Jag är rätt nöjd, även om flertalet av böckerna var väldigt korta (under 200 sidor). Min favorit var Amerikanska gudar som synes, men Natten innan... var väldigt intressant och tänkvärd. Särskilt för mig som läst mycket bloggar om genus och feminism sista tiden.   

Nya mål för mars månad: 

• Läsa ut Rubinrot 
• Läsa ut minst två andra böcker (har två påbörjade redan och flera tågresor framför mig...)
• Publicera minst en ny bokrecension/bokreflektion på bloggen

Skulle vilja lägga till "städa rummet", "öva instrument" och "var positiv" men det kanske inte har med böcker att göra riktigt...