Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2012

Av bokpussel - 9 januari 2013 19:00

Fortsätter med min ambition att få iväg utkast skrivna 2012, nu när de legat en halv evighet och jag inte längre är lika kritisk mot dem. 


Som glad tyska steg fem-elev, fick jag välja en bok att läsa i våras. Min lärare talade varmt om "Siddharta" av Herman Hesse, och under ett besök på biblioteket hittade jag tyskahyllan, och där en annan bok av Hesse. Den fångade mitt intresse inte bara på grund av att det var rätt författare, och såg ut att vara lagom längd, utan också för att den fanns både som hörbok och läsbok. Denna bok var alltså "Der Steppenwolf" ("Stäppvargen").


"Der Steppenwolf" gavs ut första gången 1927, och handlar om en man i övre medelåldern vid namn Harry Haller. Han lever ensam efter en skilsmässa från sin fru, och upplever sig stå utanför det vanliga samhället. Harry ser sig själv som en "stäppvarg", eller upplever åtminstone att en del av honom är djurisk och föraktar allt vad världen, civilisation och människor heter.


"Stäppvargen" är en väldigt filosofisk roman, och det är svårt att beskriva någon tydlig handling, även om det går att säga att det handlar om Harrys personliga utveckling. Det mesta som skrivs är dock tankar i Harrys huvud, tankar som handlar både om honom själv, men också om saker som krig och mänsklighet i största allmänhet. Vissa tankar och idéer finner jag väldigt tilltalande, och att fundera kring dessa är min stora behållning med boken. Till exempel blir Harrys uppdelning av sig själv i två delar kritiserad av en text han hittar, där det står att verkligheten är mer komplicerad än så, att alla människor har tusentals själar, till och med djur har en hel massa själar. Vilket är en idé jag helt delar om man översätter den till att alla har många olika sidor. 


Harry är också fullt övertygad om att Tyskland som han lever i är på väg att gå mot ett nytt krig, något som berörs flera gånger i boken, ibland i samband med både nationalism och judehat. Det är lite kusligt, när man sitter med facit i hand och vet att Harry Haller (Herman Hesse...) fick helt rätt, trots att boken är skriven flera år innan nazisterna kom till makten i Tyskland.


Bokens ålder blir ibland tydlig i texten, delvis i kulturella uttryck som att ungdomsmusiken är jazz och grammofonen är en nymodighet enligt huvudpersonen, men även i formuleringar om "primitiva negrer" och kvinnoporträtt. På det stora hela känns det dock som att boken klarat tiden väl eftersom så mycket i den är allmänmänskliga funderingar och betraktelser.


Om boken innehåller ett budskap, skulle det nog vara att det inte är så bra att leva som Harry gör. Han är cynisk, tänker alldeles för mycket och vågar vare sig prova nya saker eller njuta ordentligt av livet, till skillnad från bokens största bikaraktärer.


På det stora hela är det en bok jag rekommenderar att läsa till den som har tålamod och gillar att vara hobbyfilosof, men jag tror inte att den faller alla i smaken. 

Av bokpussel - 8 januari 2013 18:45

Utkast från augusti 2012, som jag väljer att publicera nu i januari 2013. Långt inlägg trots titeln

Hittills i år har jag bara läst nio böcker, vilket är det lägsta antalet jag läst sedan jag började skriva upp böcker. Trenden är att det har minskat i några år nu, troligen på grund av ökad datoranvändning, samt stress. För jag tycker att det kräver viss lugn och ro och känslan av att ha all tid i världen innan man sätter sig ned med en bok. Även om det finns undantag till den regeln också.

Jag har i alla fall läst ut mina två "stoppare" nu, så kanske blir det mer nästa halva av året... Inför genomgången här nedanför; jag läser oftast mer än en bok i taget, men det tar ju längre tid att läsa ut längre än kortare böcker.

Jag rivstartade i januari med att läsa H.P Lovecrafts Skuggan över Innsmouth då jag snubblade över den på biblioteket och har hört Lovecrafts namn både från en beundrande klasskamrat och i samband med det fina dataspelet "Amnesia - the dark rescent". Boken fick omdömet bra, inte så läskig som jag tänkt mig, men ändå blev jag lite sugen på mer. Genre: Skräck.

Efter Innsmouth ville jag läsa något lätt, och valde Astrid Lindgrens Mio min Mio att läsa. Även denna bok var kort  med endast 138 sidor och kändes tydligt som en saga (snarare än en episk fantasyberättelse). Ingen ny Astridfavorit för mig, jag föredrar hennes andra, kortare, sagor. Genre: Saga

Fick dock smak på Astrid och lättlästa barnböcker och lånade därför Ronja Rövardotter vilken förtjusade mig något mer. Har aldrig läst boken men däremot sett filmatiseringen, som är väldigt trogen boken. Gillade Ronja Rövardotter, karaktärerna, stämningen, det lilla faktum att det aldrig är något tvivel på att Ronja minsann ska bli hövding fastän hon är tjej. Genre: Fantasy

Härnäst, och då är vi i mars, läste jag en vampyrbok. Författare? Marcus Sedgwick. Titel på boken? De som går igen. Vad tyckte jag? "Vampyrer som fiender, romer som vänner, lättläst." Den var helt okej.

Den vita katten av Holly Black innehåller katter, mystiska krafter och handskar. Det var nog för att göra mig intresserad (särskilt handskarna). Boken var bra också, med lagom blandning överraskningar, uppenbara saker, och trevliga karaktärer. Gillade tanken på att krafterna kunde skada ägaren när de användes. Gillade även stämningen och kommer om jag har tid att läsa uppföljaren. Genre: Fantasy noir

Den enda bok jag läst i skolsammanhang i år, förmodligen eftersom jag bara läst ett språk, var  Der Steppenwolf (Stäppvargen) av Herman Hesse. Min tyskalärare tipsade om Siddharta av samma författare, men jag valde denna. Jag har fortfarande lite svårt att veta vad jag tyckte om den. Den handlar om en man i övre medelåldern som genomgår lite av en identitetskris, och hade ett väldigt konstigt slut. Jag tyckte om en hel del av de filosofiska frågeställningarna i boken, men ingen av karaktärerna. Genre: Filosofisk roman

Efter att ha läst ut Der Steppenwolf i maj, tog det mig ända till i juli att läsa ut en bok till: Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeldt. Jag gillade titel och framsida på den, samt det faktum att den vunnit augustpriset, och det var anledningen till att jag köpte den till min syster förra året. Nu när jag läst den själv inser jag att det var en bra idé. Genre: Svensk ungdomsbok

I juli läste jag även ut Erik Granströms Svavelvinter. Det är en bok som jag köpte helt baserat på att det var svensk originalfantasy, och som jag har kämpat med rätt länge sedan dess. Jag har ingen erfarenhet av rollspelet boken bygger på, och tyckte att den hoppade runt alldeles för mycket mellan alldeles för många karaktärer, vilket gjorde mig engagerad i ca noll av dem. Tyckte inte heller så mycket om skrivsättet, men tycker ändå att boken lyfte sig mot slutet.

Boken var i pocket 497 sidor, vilket också var en anledning till att det tog sån tid och var lite uttröttande.

En annan bok som jag kämpade med länge, samtidigt som jag försökte undvika spoilers (med varierande resultat) är femte boken i A song of ice and fire (Sagan om is och eld på svenska). Just det, A Dance with dragons av George RR Martin. Den kom ut i juli förra året, och jag har väl mer eller mindre försökt att läsa den sen i augusti förra året. Med en längd på 959 sidor och det i inbunden bok=omöjlig att ta med någonstans är det inte så konstigt att det tagit sådan tid kanske. Boken känns inte riktigt som en bok, mer som en massa kapitel staplade på varandra, och jag tror att den lider en del av att ha blivit av med A feast for crows och en del karaktärer, men jag tyckte ändå att det var väldigt roligt att besöka Martins värld igen. Det kändes också i slutet som att nu, nu äntligen börjar det.






Av bokpussel - 7 januari 2013 19:15

Detta inlägg är skrivet i augusti 2012, men då endast sparat som utkast. 

 

Första gången jag läste om den här boken var på en bokblogg, och det som fångade min uppmärksamhet var att alla hade handskar på sig. Jag är väldigt förtjust i handskar, varför man har dem på sig, vad de kan symbolisera, hur de ser ut och så vidare. Eftersom boken dessutom var fantasy och hade en vit katt på framsidan så var det ju upplagt för att jag skulle älska den.

Den vita katten utspelar sig i ett samhälle som är som vårt nutida, med den skillnaden att vissa personer är Berörare. Berörare är människor med särskilda specifika förmågor de kan använda genom att röra vid andra människor. Det är här handskarna kommer in, för om alla har handskar kan ju ingen beröra någon annan. Att använda sina berörarförmågor är för övrigt olagligt.

Huvudpersonen heter Cassel Sharpe, och är uppvuxen i en berörarfamilj som inte riktigt håller sig på rätt sida av lagen. Cassel själv har inga krafter, men han har en mörk hemlighet i alla fall. Tre år innan bokens början dödade han sin bästa vän, en händelse han gjort sitt bästa för att glömma, men som ändå påverkar det liv han lever nu och hans relation till sin familj.

Jag gillade den här boken väldigt mycket. Jag gillade karaktärerna, Cassel och andra, även om det inte var min största behållning med boken. Jag gillade hur krafterna fungerade väldigt mycket. Det är till exempel så att man får en "motstöt" när man använder sin förmåga, något som kan vara väldigt skadligt beroende på vilken typ av förmåga man har.

Boken var ganska kort, strax under 300 sidor, men den kändes inte så kort utan innehöll ändå en komplett, inte helt okomplicerad historia med både överraskningar och sånt man snabbt kunde lista ut.

Jag vill definitivt läsa mer av Holly Black och lär väl börja med uppföljaren till den här boken.

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards