Inlägg publicerade under kategorin Barn-/Ungdomsböcker

Av bokpussel - 8 januari 2013 18:45

Utkast från augusti 2012, som jag väljer att publicera nu i januari 2013. Långt inlägg trots titeln

Hittills i år har jag bara läst nio böcker, vilket är det lägsta antalet jag läst sedan jag började skriva upp böcker. Trenden är att det har minskat i några år nu, troligen på grund av ökad datoranvändning, samt stress. För jag tycker att det kräver viss lugn och ro och känslan av att ha all tid i världen innan man sätter sig ned med en bok. Även om det finns undantag till den regeln också.

Jag har i alla fall läst ut mina två "stoppare" nu, så kanske blir det mer nästa halva av året... Inför genomgången här nedanför; jag läser oftast mer än en bok i taget, men det tar ju längre tid att läsa ut längre än kortare böcker.

Jag rivstartade i januari med att läsa H.P Lovecrafts Skuggan över Innsmouth då jag snubblade över den på biblioteket och har hört Lovecrafts namn både från en beundrande klasskamrat och i samband med det fina dataspelet "Amnesia - the dark rescent". Boken fick omdömet bra, inte så läskig som jag tänkt mig, men ändå blev jag lite sugen på mer. Genre: Skräck.

Efter Innsmouth ville jag läsa något lätt, och valde Astrid Lindgrens Mio min Mio att läsa. Även denna bok var kort  med endast 138 sidor och kändes tydligt som en saga (snarare än en episk fantasyberättelse). Ingen ny Astridfavorit för mig, jag föredrar hennes andra, kortare, sagor. Genre: Saga

Fick dock smak på Astrid och lättlästa barnböcker och lånade därför Ronja Rövardotter vilken förtjusade mig något mer. Har aldrig läst boken men däremot sett filmatiseringen, som är väldigt trogen boken. Gillade Ronja Rövardotter, karaktärerna, stämningen, det lilla faktum att det aldrig är något tvivel på att Ronja minsann ska bli hövding fastän hon är tjej. Genre: Fantasy

Härnäst, och då är vi i mars, läste jag en vampyrbok. Författare? Marcus Sedgwick. Titel på boken? De som går igen. Vad tyckte jag? "Vampyrer som fiender, romer som vänner, lättläst." Den var helt okej.

Den vita katten av Holly Black innehåller katter, mystiska krafter och handskar. Det var nog för att göra mig intresserad (särskilt handskarna). Boken var bra också, med lagom blandning överraskningar, uppenbara saker, och trevliga karaktärer. Gillade tanken på att krafterna kunde skada ägaren när de användes. Gillade även stämningen och kommer om jag har tid att läsa uppföljaren. Genre: Fantasy noir

Den enda bok jag läst i skolsammanhang i år, förmodligen eftersom jag bara läst ett språk, var  Der Steppenwolf (Stäppvargen) av Herman Hesse. Min tyskalärare tipsade om Siddharta av samma författare, men jag valde denna. Jag har fortfarande lite svårt att veta vad jag tyckte om den. Den handlar om en man i övre medelåldern som genomgår lite av en identitetskris, och hade ett väldigt konstigt slut. Jag tyckte om en hel del av de filosofiska frågeställningarna i boken, men ingen av karaktärerna. Genre: Filosofisk roman

Efter att ha läst ut Der Steppenwolf i maj, tog det mig ända till i juli att läsa ut en bok till: Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeldt. Jag gillade titel och framsida på den, samt det faktum att den vunnit augustpriset, och det var anledningen till att jag köpte den till min syster förra året. Nu när jag läst den själv inser jag att det var en bra idé. Genre: Svensk ungdomsbok

I juli läste jag även ut Erik Granströms Svavelvinter. Det är en bok som jag köpte helt baserat på att det var svensk originalfantasy, och som jag har kämpat med rätt länge sedan dess. Jag har ingen erfarenhet av rollspelet boken bygger på, och tyckte att den hoppade runt alldeles för mycket mellan alldeles för många karaktärer, vilket gjorde mig engagerad i ca noll av dem. Tyckte inte heller så mycket om skrivsättet, men tycker ändå att boken lyfte sig mot slutet.

Boken var i pocket 497 sidor, vilket också var en anledning till att det tog sån tid och var lite uttröttande.

En annan bok som jag kämpade med länge, samtidigt som jag försökte undvika spoilers (med varierande resultat) är femte boken i A song of ice and fire (Sagan om is och eld på svenska). Just det, A Dance with dragons av George RR Martin. Den kom ut i juli förra året, och jag har väl mer eller mindre försökt att läsa den sen i augusti förra året. Med en längd på 959 sidor och det i inbunden bok=omöjlig att ta med någonstans är det inte så konstigt att det tagit sådan tid kanske. Boken känns inte riktigt som en bok, mer som en massa kapitel staplade på varandra, och jag tror att den lider en del av att ha blivit av med A feast for crows och en del karaktärer, men jag tyckte ändå att det var väldigt roligt att besöka Martins värld igen. Det kändes också i slutet som att nu, nu äntligen börjar det.






Av bokpussel - 7 januari 2013 19:15

Detta inlägg är skrivet i augusti 2012, men då endast sparat som utkast. 

 

Första gången jag läste om den här boken var på en bokblogg, och det som fångade min uppmärksamhet var att alla hade handskar på sig. Jag är väldigt förtjust i handskar, varför man har dem på sig, vad de kan symbolisera, hur de ser ut och så vidare. Eftersom boken dessutom var fantasy och hade en vit katt på framsidan så var det ju upplagt för att jag skulle älska den.

Den vita katten utspelar sig i ett samhälle som är som vårt nutida, med den skillnaden att vissa personer är Berörare. Berörare är människor med särskilda specifika förmågor de kan använda genom att röra vid andra människor. Det är här handskarna kommer in, för om alla har handskar kan ju ingen beröra någon annan. Att använda sina berörarförmågor är för övrigt olagligt.

Huvudpersonen heter Cassel Sharpe, och är uppvuxen i en berörarfamilj som inte riktigt håller sig på rätt sida av lagen. Cassel själv har inga krafter, men han har en mörk hemlighet i alla fall. Tre år innan bokens början dödade han sin bästa vän, en händelse han gjort sitt bästa för att glömma, men som ändå påverkar det liv han lever nu och hans relation till sin familj.

Jag gillade den här boken väldigt mycket. Jag gillade karaktärerna, Cassel och andra, även om det inte var min största behållning med boken. Jag gillade hur krafterna fungerade väldigt mycket. Det är till exempel så att man får en "motstöt" när man använder sin förmåga, något som kan vara väldigt skadligt beroende på vilken typ av förmåga man har.

Boken var ganska kort, strax under 300 sidor, men den kändes inte så kort utan innehöll ändå en komplett, inte helt okomplicerad historia med både överraskningar och sånt man snabbt kunde lista ut.

Jag vill definitivt läsa mer av Holly Black och lär väl börja med uppföljaren till den här boken.

Av bokpussel - 31 juli 2011 15:45

Egentligen brukar jag mest läsa låneböcker från biblioteket... men på sistone har det blivit en del böcker som faktiskt har sin hemvist här hemma i huset också. Som till exempel denna, Fallen av Lauren Kate.


Fallen är en av böckerna i den nya trenden som så sakta vandrar fram efter vampyrromanserna... nämligen böcker om romanser med fallna änglar! Oftast verkar det vara så att kvinnan i romansen (för det är självklart en man och en kvinna, tänkte du nåt annat?) är en vanlig dödlig, medan mannen är en fallen ängel. Så är det i alla fall i denna bok.


Kvinnan i Fallen heter Luce, eller egentligen Lucinda vilket är ett namn jag älskar, och i början av boken blir hon skickad till en särskild internatskola för problemungdomar efter en väldigt hemsk händelse. Av någon anledning som hon själv inte förstår så känns det som att hon har träffat en av killarna som går där förut. Men det kan hon väl inte ha gjort?


Jag tycker av någon anledning inte så mycket om den här boken. Jag avskyr den inte heller, men karaktärerna är aldrig särskilt roliga (alltså intressanta), trenden med tjejer som hotas och måste välja mellan farliga killar är jag inte så förtjust i, och i slutet eskalerar historien något fruktansvärt. Trots det så tyckte jag när jag läste just slutet att om jag läser fortsättningen av boken så blir det kanske bättre, för då kanske jag får lära känna karaktärerna mer och får någon förståelse för hotet.

Varför ska alla fantasyböcker bara vara delar av serier där första boken bara bygger upp saker?


Så jag (eftersom jag ger betyg på böcker) ger den här boken en tvåa. Samtidigt som jag gärna läser vidare i serien om jag har tid och tror att den kan bli bättre. Författaren har i alla fall ett finare språk än PC Cast har i House of Night-serien...

    

Boken har i alla fall en väldigt snygg framsida! Helt i min smak!


(Och det är dubbla exemplar av den för att det ska spegla 2 av 5)

Av bokpussel - 12 maj 2011 09:16

Eftersom jag nyss har haft läsprovet i engelska B, finns det något bättre än att skriva lite om den senaste boken jag läst ut på engelska? Nej det gör det inte!


På baksidan av boken beskrivs Breathe av Cliff McNish som en skrämmande spökhistoria. Kanske är den också det, särskilt för den mest väntade målgruppen vilket bör vara barn i samma ålder som huvudpersonen, runt 12 år.


Breathe handlar om Jack, som tillsammans med sin mamma flyttar till ett gammalt hus efteratt Jacks pappa har dött. Boken handlar också om fyra spökbarn som hålls fångna i just det huset av "Spökmodern". Det visar sig att Jack har särskilda förmågor (tänk i stil med att se spöken) oc "Spökmodern" blir intresserad.


Berättelsen funderar på livet, döden, sorg och vad som händer efter döden. Jag gillar beskrivningen av spökena jättemycket och boken var lättläst och bra.


Jag tänker inte vara mer utförlig än så. Fast jag kan tillägga att boken har väldigt fina små bilder i början på varje kapitel. De där bilderna är förmoldigen det mest obehagliga i hela boken.

Av bokpussel - 3 mars 2011 18:30

Varför, varför gillar jag bokserien House of Night? Svaret är förmodligen följande: Den innehåller vampyrer, en massa vampyrer, och den är lättläst. (En annan person inom mig pekar på lite annat innehåll som har mer med killar att göra... tyst på den.)

 

Handlingen är som följer; Zoey är en helt vanlig amerikansk tonåring ända till dess att hon blir märkt, vilket betyder att hon får en slags tatuering i pannan och ska genomgå förvandlingen till vampyr. Hon flyttar med nästan omedelbar verkan till Nattens hus, en slags internatskola för just ungdomar som ska bli vampyrer - om de inte dör under tiden.Ganska snart visar det sig att även om Zoey var en helt vanlig tonåring, så är hon definitivt inte en helt vanlig vampyr...

 

"Untamed" är den fjärde boken i den här serien och innehåller samma ingredienser som de tidigare böckerna vilket ungefär är: Vampyrer äger, indianfolkets gamla myter stämmer, Zoey har helt makalösa förmågor och blir/är kär i alla killar hon ser.  Det är trevlig, tonårsrykande underhållning men inte särskilt djupa karaktärer och överhuvudtaget väldigt mycket, väldigt snabbt.

 

Språket i boken är läskigt. Tidigare har jag läst de svenska översättningarna och det kändes lite bättre. Svensk ungdomsslang är okej, amerikansk ungdomsslang är läskig - åtminstone när den är skriven som i den här boken. Dock vande jag mig efter ett tag även om jag inte är stolt över att vilja läsa fortsättningen till en bok som börjar såhär:

 

"The caw! Caw! Cawing! of one stupid crow kept me up all night. (Well, more accurately, all day -'cause, you know, I'm a vampire fledgling and we have that whole issue of day and night being turned around). Anyway, I got zero sleep last night/day. But my crappy nonsleep is currently the easiest thing to deal with since life really sucks when your friends are pissed at you. I should know. I'm Zoey Redbird, currently the undisputed Queen of Making My Friends Pissed Land."

 

Boken är skriven i förstaperson, nämnde jag det?

 

Försök till sammanfattning: House of Night-serien är inte den mest intelligenta serien i världen, men gillar man vampyrer hopblandade med ungdomsbok hopblandat med mytologi så är det inget fel på den (eller om man vill studera amerikansk ungdomsslang). Dessutom vänder historien ganska mycket och det gillar jag.

Dock tycker jag att historien vänder lite väl mycket i den här boken... vilket kanske har att göra med att jag vet att det finns minst fyra böcker till i serien. Hm... House of Night är bra, men inte fantastisk. Och lättläst.

(Och innehåller MASSA snygga killar - på gott och ont)

 

 

---

Tillägg: Tänk om jag skulle skriva en serie romaner med precis samma sorts språk som i det här inlägget? Yay, det skulle bli succé! :D Typ. Slut på tillägg.

Av bokpussel - 7 februari 2011 11:00

Darren Shan hör till de författare som jag önskar jag kunnat läsa när jag var lite yngre. Inte för att jag inte uppskattar hans böcker nu, särskilt serien om Darren Shan är underbar, men att läsa om lite demoner som slaktar oskyldiga människor samt älskar det hade jag säkert mått bra av i högstadiet… Ja, det där ska alltså tas med en nypa salt.

Lite förenklat så är det just slaktande demoner och kampen mot dessa som serien Demonata handlar om (åtminstone på ytan, annars kan man diskutera).  "Bec" är den fjärde boken i serien som älskar att hoppa fram och tillbaka i tid och mellan olika karaktärer. Faktum är att den enda karaktär som verkligen verkar vara med i alla böcker och därmed vara seriens huvudperson är en synnerligen otrevlig demonherre vid namn Lord Loss. Han figurerar även i denna bok.

 

"Bec" utspelar sig för sådär 1000 år sedan och titelpersonen Bec är en slags ung kvinnlig magiker i ett land som plågas av anfall av demoner, och kristna (jag avskyr när kristna utmålas som onda i böcker, till och med i mina minst kristna ögonblick får det blodet att koka i ådrorna). Demonerna är förstås det värsta hotet, som tur är för kära Darren Shan.

 

Boken var bra, men tycker att den är lite väl lösryckt från de tidigare böckerna i serien som trots allt hade något fler gemensamma karaktärer. Blir intressant att se fortsättningen av serien, om författaren försöker få ihop det här till något gemensamt eller inte.

 

Om det finns en elak sida hos er också, som uppskattar ungdomsböcker som är väldigt brutala och innehåller avslitna kroppsdelar med mera samt väldigt ondskefulla demoner – då är serien Demonata definitivt något för er. Oavsett ålder…

Av bokpussel - 28 januari 2011 16:49

Jag är vanligtvis väldigt skeptisk mot och fäster mig inte särskilt mycket vid kortare böcker, och med sina 124 sidor räknar jag definitivt "Det är slut mellan Gud och mig" av Katarina Mazetti som en kortare bok. Det kan vara bra att veta när man läser det här inlägget.


Boken är berättad av en tjej, som, om jag kommer ihåg saken rätt, skriver ner sina tankar om en vän som möjligen har begått självmord i en bok eftersom hon inte kan prata med någon om henne. Mer och mer av känslorna och historien avslöjas efter hand.


Boken var helt okej. Kommer inte ihåg så mycket längre, inget som är värt att skriva ner här i alla fall.  

Av bokpussel - 16 juni 2010 23:59

Det fanns en gång en bok som hette "Odjuret" och hade en cool framsida. Böcker som heter sådana saker och har coola framsidor fångar min uppmärksamhet. "Odjuret" var en bra bok.

"Brevvännen" är en fristående uppföljare till "Odjuret", och båda är skrivna av Ally Kennen. "Brevvännen" och "Odjuret" är sammanlänkade genom att huvudpersonen i den efterföljande boken är bror till huvudpersonen i den andra (rätta mig om jag har fel). Båda böckerna handlar även om problempojkar, annars har de ingen handling gemensamt och för att läsa den ena måste man inte ha läst den andra.


I "Brevvännen" är huvudpersonen Chas, en femtonåring som hoppat runt mellan olika fosterhem men till slut hamnat hos sin mormor och instabila mamma, och som gör lite olagliga saker ibland.

En dag får denne Chas en lysande idé, han ska börja brevväxla med en okänd person som sitter i dödscell. Och det blir kanske inte en början på hans problem, men en ordentlig vidareutveckling i alla fall.


Jag tycker helt klart att Brevvännen är en läsvärd bok. Det är svårt att säga varför utan att skriva mer handling, och jag vill undvika att skriva mer handling. Jag kan dock skriva att jag gillar hur Chas liv, trots att det är svårt och hårt, inte drar in alla ungdomsproblem som verkar finnas i hela världen som det brukar göra i en del ungdomsböcker (särskilt svenska?). Gillar också slutet, och kan mycket väl tänka mig att det blir en filmatisering av den här boken. Om det inte redan finns någon. Jag kan också tänka mig att denna filmatisering är mycket sämre än boken, så läs!




Var länge sedan jag läste men eftersom jag älskar sifferbetyg så hamnar den här mellan tre och fyra. Tror jag. Eftersom fyra är mitt favoritbetyg så varför inte?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fotnot: Jag gillade "Odjuret" bättre. Förmodligen för att "huvudstoryn" var mer huvudstory i den. Så börja gärna med att läsa den och gör mig glad. Gladast blir jag dock om ni läser "Kampen om järntronen" (org. titel: "A game of thrones") som inte har något alls med Ally Kennen eller det här inlägget att göra. :)     


*Fler saker som inte har med det här inlägget att göra är att det här inlägget egentligen skrevs i Juni 2010, men inte publiceras förrän i januari 2011 ^^ Så bortglömd var denna stackars blogg.

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards