Jonathan Strange & Mr Norrell är en rätt mysig fantasybok av Susanna Clarke. Den utspelar sig i England i början av 1800-talet i ett slags parallellt universum, det är vårt men det finns magi. I bokens början har det dock inte funnits riktiga praktiserande magiker på hundratals år, utan magi är något folk studerar i böcker rent teoretiskt.

Fram stiger då Mr Norrell, som vill använda sina krafter i kriget mot Napoleon och är mycket stolt över att vara Englands enda magiker. Tills han får sällskap av Jonathan Strange. 

Och någonstans i kulisserna finns kanske John Uskglass, Korpfursten, som förde magin till England för så många år sedan och sedan försvann...

Jag har läst att ganska många personer tycker att den här boken skulle ha tjänat på att kortas ned en del*, men jag håller inte med. Jag tycker det är skönt med en bok som tar tid på sig, som bygger upp en historia som är spretig och stor som den här är. Varje lite fotnot kanske inte tillför något direkt till handlingen, men något till världen och annars tycker jag att det mesta hängde ihop bra, saker hände och saker fick konsekvenser. 

Med det sagt tog det ett tag för mig att komma in i boken. Första halvan var visserligen bra och rätt skön att läsa men det var sista halvan av boken som fick mig att förälska mig i den. Så pass förälskad att jag har svårt att kritisera den. 

Framförallt tycker jag att Susanna Clarke bygger upp en fantastisk stämning och värld, med hjälp av fotnoter och beskrivningar blir det både mysigt, underhållande och spännande och till viss del realistiskt. Artonhundratalets England framstår som en underbar plats att vara på, trots sin hemskhet. 

Karaktärerna är ofta beskrivna utifrån ett fåtal sidor, men blir trots det inte platta (gäller större karaktärer), och jag känner med dem. Jag brydde mig om karaktärernas öden, särskilt mina favoriter förstås, och verkligen avskydde de karaktärer jag avskydde. (Jag tror aldrig att jag tidigare önskat en bokkaraktärs död så starkt som jag gjorde under läsningen av den här boken.**)

Min enda invändning mot boken är då detta: Bristen på kvinnor och hur dessa skildrades***. Nu förlåter jag boken en del på grund av stämningen och miljön, men den här boken känns som att den skulle fungera som ett strålande exempel på när det bara finns med kvinnor som "plot points" (bra svensk ord för detta?) snarare än karaktärer. 

Sammanfattat är Jonathan Strange & Mr Norrell en både bra och lite annorlunda fantasybok som är väl värd sina många sidor. Har sett den beskriven som fantasy möter Jane Austen, så nu är jag förstås sugen på att läsa Pride and Prejudice som står i bokhyllan...

Om man ska göra det riktigt lätt för sig och sätta betyg, så får den Jonathan Strange & Mr Norrell fem av fem möjliga engelska magiker. 

*Inbunden tror jag boken är runt 800 sidor, min pocket var 1006 sidor. Eftersom det är en ensamstående fantasybok är det väl egentligen inte så långt. Fantasy har ju en förmåga att alltid innebära långa serier, eller åtminstone trilogier.

**Eftersom boken är så lång innebar det att mycket tid spenderades med tankar som "snälla, slå honom hårt i huvudet med en spade nån gång!" och "GAH Stoppa honom någon! Snälla!". 

***Det fanns tre kvinnor i boken som kan räknas som relevanta, återkommande karaktärer. Dessa var endast viktiga för sin plats i handlingen/huvudpersons relation till dem och fick inte personlighet. Nu spelade boken mycket på karaktärstyper snarare än komplicerade tredimensionella porträtt av alla mindre karaktärer, men kontrasten mot de manliga karaktärerna var ändå tydlig. 

Hjälp, det var ju i januari som jag skrev sist på bloggen (bortsett från publicerandet av Ondskan-inlägget (ett inlägg jag skrev -nästan- klart redan i januari). Men läst har jag gjort och nu ska jag försöka komma ikapp lite.

Först och främst; "Fatta eld" (originaltitel: "Catching Fire") är andra boken i en serie av författaren Suzanne Collins. Den utspelar sig i en dyster framtid, i ett land som är uppdelat i tolv distrikt. Många av distrikten lever under förhållanden som påminner om medeltida, dock inte de som bor i huvudstaden. Varje år arrangeras en i tv direktsänd tävling där två ungdomar från varje distrikt tvingas tävla. Tävlingen går ut på att ungdomarna ska döda varandra tills bara en återstår... Första boken i serien heter "Hungerspelen" och är otroligt bra. När jag skriver om handlingen i den här boken kommer det att innehålla spoilers från första boken.

SPOILERVARNING (till Hungerspelen)

Handlingen i "Fatta eld" tar vid strax ett år efter att "Hungerspelen" slutade. Katniss och Peeta ska ut på en segrarturné genom alla distrikten där de uppfattar en nästan upprorisk stämning, och självklart kommer presidenten med lite obehagliga överraskningar. Hur det blir när årets Hungerspel drar igång, det vet ingen...

SLUT PÅ SPOILER

Att berättandet är i förstaperson och nutid är jag inte van vid, men det stör bara i några rader sedan är jag fast inne i handlingen. Boken är spännande, handlar om ett dystopiskt samhälle (vilket jag älskar) och är överhuvudtaget en otroligt bra och spännande bok för ungdomar!

Boken får fyra beskärda framsidor av fem möjliga. Kanske till och med fyra och en halv.

Jag ber om ursäkt för eventuella fel som kan bero på att det ändå var så länge sen jag läste boken...