Inlägg publicerade under kategorin Lästa böcker 2011

Av bokpussel - 31 juli 2011 15:45

Egentligen brukar jag mest läsa låneböcker från biblioteket... men på sistone har det blivit en del böcker som faktiskt har sin hemvist här hemma i huset också. Som till exempel denna, Fallen av Lauren Kate.


Fallen är en av böckerna i den nya trenden som så sakta vandrar fram efter vampyrromanserna... nämligen böcker om romanser med fallna änglar! Oftast verkar det vara så att kvinnan i romansen (för det är självklart en man och en kvinna, tänkte du nåt annat?) är en vanlig dödlig, medan mannen är en fallen ängel. Så är det i alla fall i denna bok.


Kvinnan i Fallen heter Luce, eller egentligen Lucinda vilket är ett namn jag älskar, och i början av boken blir hon skickad till en särskild internatskola för problemungdomar efter en väldigt hemsk händelse. Av någon anledning som hon själv inte förstår så känns det som att hon har träffat en av killarna som går där förut. Men det kan hon väl inte ha gjort?


Jag tycker av någon anledning inte så mycket om den här boken. Jag avskyr den inte heller, men karaktärerna är aldrig särskilt roliga (alltså intressanta), trenden med tjejer som hotas och måste välja mellan farliga killar är jag inte så förtjust i, och i slutet eskalerar historien något fruktansvärt. Trots det så tyckte jag när jag läste just slutet att om jag läser fortsättningen av boken så blir det kanske bättre, för då kanske jag får lära känna karaktärerna mer och får någon förståelse för hotet.

Varför ska alla fantasyböcker bara vara delar av serier där första boken bara bygger upp saker?


Så jag (eftersom jag ger betyg på böcker) ger den här boken en tvåa. Samtidigt som jag gärna läser vidare i serien om jag har tid och tror att den kan bli bättre. Författaren har i alla fall ett finare språk än PC Cast har i House of Night-serien...

    

Boken har i alla fall en väldigt snygg framsida! Helt i min smak!


(Och det är dubbla exemplar av den för att det ska spegla 2 av 5)

Av bokpussel - 28 juli 2011 10:30

Det här inlägget inleder en serie något kortare inlägg (bra?) om böckerna jag läst i sommar men inte skrivit om.


"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson är en bok som min bror fick i julklapp, och som man har hört en massa om. Om inte annat så har den en väldigt intressant titel.

Upplägget är såhär: Allan Karlsson vill inte stanna på ålderdomshemmet han är på, så på sin hundrade födelsedag stiger han upp tidigt och sticker genom fönstret och så vidare ut i världen, strax har han både poliser och kriminella jagandes efter sig. Vissa kapitel handlar om Allan och hans följes händelser i nutid, vissa kapitel handlar om det händelserika liv Allan levt innan han hamnade på ålderdomshemmet. Ett extremt skruvat liv där han snubblar över extremt många världshändelser, rätt kul om man kan lite av sin 1900-talshistoria.


Jag gillade språket i boken, det var inte vackert och poetiskt men jag tycker att det användes på ett sätt som stämde bra överens med Allan Karlssons personlighet, hur han tar allt med en axelryckning och ogillar folk som tror sig vara bättre än honom. Vissa delar av humorn och handlingen gjorde mig illa till mods, särskilt i början (minispoiler: Jag har svårt för när folk dör av misstag och alla bara rycker på axlarna åt det), men jag gillade de historiska delarna väldigt mycket.


Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta det här... "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" är en intressant bok och roande läsning, men humorn uppskattas nog inte av alla, och den som väljer att läsa en annan bok istället har inte gått miste om så mycket.


    

Boken får tre av fem av mig.


Av bokpussel - 12 maj 2011 09:16

Eftersom jag nyss har haft läsprovet i engelska B, finns det något bättre än att skriva lite om den senaste boken jag läst ut på engelska? Nej det gör det inte!


På baksidan av boken beskrivs Breathe av Cliff McNish som en skrämmande spökhistoria. Kanske är den också det, särskilt för den mest väntade målgruppen vilket bör vara barn i samma ålder som huvudpersonen, runt 12 år.


Breathe handlar om Jack, som tillsammans med sin mamma flyttar till ett gammalt hus efteratt Jacks pappa har dött. Boken handlar också om fyra spökbarn som hålls fångna i just det huset av "Spökmodern". Det visar sig att Jack har särskilda förmågor (tänk i stil med att se spöken) oc "Spökmodern" blir intresserad.


Berättelsen funderar på livet, döden, sorg och vad som händer efter döden. Jag gillar beskrivningen av spökena jättemycket och boken var lättläst och bra.


Jag tänker inte vara mer utförlig än så. Fast jag kan tillägga att boken har väldigt fina små bilder i början på varje kapitel. De där bilderna är förmoldigen det mest obehagliga i hela boken.

Av bokpussel - 6 april 2011 14:15

Jag valde att läsa den här boken utifrån tre kriterier: Den är av svensk författare dvs inte översatt, den utspelar sig i Sverige och den utspelar sig under medeltiden.

Om någon känner till någon riktigt bra bok som uppfyller de här tre kriterierna får den gärna höra av sig.


Brännmärkt börjar direkt med en storm och skeppet som huvudpersonen borgarhustrun Anne befinner sig på förliser. Hon blir ensam överlevande, förlorar både alla sina ägodelar och sin make. Tas om hand av ett fiskarpar som inte bara har vänlighet i kroppen, och råkar bli indragen i något stort och riktigt farligt.


Språket i boken är korthugget, karaktärerna väldigt tunna och det blir handlingen som håller boken ovanför vattenytan. Inte heller den är överdrivet spännande, eftersom olika stycken i boken är ur olika personers synvinkel vet man hela tiden allt som pågår, men nog för att jag ska fortsätta läsa. Och det är lite kul med de gamla ord som författaren Catharina Ingelman-Sundberg kryddar texten med.


Boken är inte hjälplöst usel, men det finns många bättre böcker därute. Förhoppningsvis även sådana som stämmer in på "mina tre kriterier".

    

Boken får två av fem framsidor ^^

Av bokpussel - 28 mars 2011 13:00

Veronika bestämmer sig för att dö fick jag i julklapp av en vän. Då visste jag inte så mycket om den, mer än att jag sett titeln i pockethyllorna tidigare och tyckt att den var ganska speciell. Det skulle visa sig att inte bara titeln, utan även boken och berättelsen i den i sig, är väldigt ovanlig. I alla fall ovanlig för mina läsarögon.

Boken börjar med att Veronika bestämmer sig för att dö. Hon har egentligen ingen jättestor anledning till det, verkar inte deprimerad eller så, utan ser bara väldigt praktiskt på det hela. Hon skulle kunna leva ett vanligt medelmåttigt liv, men hon känner inte för det - så hon tar sitt liv.

Rättare sagt; hon försöker ta sitt liv. Hon misslyckas nämligen och hamnar istället på ett mentalsjukhus vid namn Villette. Väl där får hon veta att även om hon inte är död nu, så skadades hennes hjärta tyvärr så svårt att det ändå kommer att lägga av inom en snar framtid. Kanske dör hon redan om några dagar.

Så långt är det lätt. Den här boken handlar dock inte bara om Veronika utan även om några av hennes medpatienter, om föreståndaren för Villette men kanske allra främst om normalitet och normer. Vem är det som är psykiskt sjuk egentligen, galningarna på Villette eller galningarna därutanför? Den som vill leva eller den som inte vill?

Jag tycker att boken är bra, vilket är lite förvånande med tanke på att karaktärerna och handlingen i sig inte är så jätteintressant utan de viktigaste är tankarna, teorierna och frågorna.

Jag hoppas bara att ingen läser mina tankar här och tror att Veronika bestämmer sig för att dö är någon doktorsavhandling i psykologi eller så, för det är den inte. Det är bara så att tankarna om att passa in och liknande ligger betydligt högre än vad de skulle göra i t.ex en genomsnittlig ungdomsbok, och överhuvudtaget är det en rätt fin och tankvärd historia. Även om man som jag inte håller med helt om allt som skrivs.

Om inte annat så måste ju boken läsas om man ska få veta hur det går för Veronika...

Av bokpussel - 3 mars 2011 18:30

Varför, varför gillar jag bokserien House of Night? Svaret är förmodligen följande: Den innehåller vampyrer, en massa vampyrer, och den är lättläst. (En annan person inom mig pekar på lite annat innehåll som har mer med killar att göra... tyst på den.)

 

Handlingen är som följer; Zoey är en helt vanlig amerikansk tonåring ända till dess att hon blir märkt, vilket betyder att hon får en slags tatuering i pannan och ska genomgå förvandlingen till vampyr. Hon flyttar med nästan omedelbar verkan till Nattens hus, en slags internatskola för just ungdomar som ska bli vampyrer - om de inte dör under tiden.Ganska snart visar det sig att även om Zoey var en helt vanlig tonåring, så är hon definitivt inte en helt vanlig vampyr...

 

"Untamed" är den fjärde boken i den här serien och innehåller samma ingredienser som de tidigare böckerna vilket ungefär är: Vampyrer äger, indianfolkets gamla myter stämmer, Zoey har helt makalösa förmågor och blir/är kär i alla killar hon ser.  Det är trevlig, tonårsrykande underhållning men inte särskilt djupa karaktärer och överhuvudtaget väldigt mycket, väldigt snabbt.

 

Språket i boken är läskigt. Tidigare har jag läst de svenska översättningarna och det kändes lite bättre. Svensk ungdomsslang är okej, amerikansk ungdomsslang är läskig - åtminstone när den är skriven som i den här boken. Dock vande jag mig efter ett tag även om jag inte är stolt över att vilja läsa fortsättningen till en bok som börjar såhär:

 

"The caw! Caw! Cawing! of one stupid crow kept me up all night. (Well, more accurately, all day -'cause, you know, I'm a vampire fledgling and we have that whole issue of day and night being turned around). Anyway, I got zero sleep last night/day. But my crappy nonsleep is currently the easiest thing to deal with since life really sucks when your friends are pissed at you. I should know. I'm Zoey Redbird, currently the undisputed Queen of Making My Friends Pissed Land."

 

Boken är skriven i förstaperson, nämnde jag det?

 

Försök till sammanfattning: House of Night-serien är inte den mest intelligenta serien i världen, men gillar man vampyrer hopblandade med ungdomsbok hopblandat med mytologi så är det inget fel på den (eller om man vill studera amerikansk ungdomsslang). Dessutom vänder historien ganska mycket och det gillar jag.

Dock tycker jag att historien vänder lite väl mycket i den här boken... vilket kanske har att göra med att jag vet att det finns minst fyra böcker till i serien. Hm... House of Night är bra, men inte fantastisk. Och lättläst.

(Och innehåller MASSA snygga killar - på gott och ont)

 

 

---

Tillägg: Tänk om jag skulle skriva en serie romaner med precis samma sorts språk som i det här inlägget? Yay, det skulle bli succé! :D Typ. Slut på tillägg.

Av bokpussel - 7 februari 2011 11:00

Darren Shan hör till de författare som jag önskar jag kunnat läsa när jag var lite yngre. Inte för att jag inte uppskattar hans böcker nu, särskilt serien om Darren Shan är underbar, men att läsa om lite demoner som slaktar oskyldiga människor samt älskar det hade jag säkert mått bra av i högstadiet… Ja, det där ska alltså tas med en nypa salt.

Lite förenklat så är det just slaktande demoner och kampen mot dessa som serien Demonata handlar om (åtminstone på ytan, annars kan man diskutera).  "Bec" är den fjärde boken i serien som älskar att hoppa fram och tillbaka i tid och mellan olika karaktärer. Faktum är att den enda karaktär som verkligen verkar vara med i alla böcker och därmed vara seriens huvudperson är en synnerligen otrevlig demonherre vid namn Lord Loss. Han figurerar även i denna bok.

 

"Bec" utspelar sig för sådär 1000 år sedan och titelpersonen Bec är en slags ung kvinnlig magiker i ett land som plågas av anfall av demoner, och kristna (jag avskyr när kristna utmålas som onda i böcker, till och med i mina minst kristna ögonblick får det blodet att koka i ådrorna). Demonerna är förstås det värsta hotet, som tur är för kära Darren Shan.

 

Boken var bra, men tycker att den är lite väl lösryckt från de tidigare böckerna i serien som trots allt hade något fler gemensamma karaktärer. Blir intressant att se fortsättningen av serien, om författaren försöker få ihop det här till något gemensamt eller inte.

 

Om det finns en elak sida hos er också, som uppskattar ungdomsböcker som är väldigt brutala och innehåller avslitna kroppsdelar med mera samt väldigt ondskefulla demoner – då är serien Demonata definitivt något för er. Oavsett ålder…

Av bokpussel - 6 februari 2011 05:30

"Rosemarys baby" är skriven något år efter att min mor föddes, i mitten av 1960-talet. Det gör att den mycket enkelt kvalar in bland de böcker som har en historia med väldigt tydliga kvinno- och mansroller och det är något jag gärna stör mig på. Till skillnad från min nya antibok Dracula så går dock inte "Rosemarys baby" ut på att tala om hur bra dessa roller är, utan tänket speglar bara tiden boken är skriven i och utspelar sig under. Det gör att jag fascineras och reflekterar snarare än upprörs och vill strypa författaren. (Det här var en fotnot fast överst, skulle man kunna säga.)

 

Rosemary är gift med sin älskade Guy och i början av boken erbjuds de en lägenhet i just det fantastiska hus de ville bo i. Huset har dock en del mörka historier att bjuda på och en vän avråder Guy och Rosemary från att flytta dit, vilket de ignorerar.

Väl på plats i sin nya lägenhet börjar stöket, Rosemary ställer i ordning och drömmer om parets framtida barn medan Guy försöker få fart på sin karriär som skådespelare. Efter att ha bott i huset en tid och lärt känna i alla fall de närmsta grannarna verkar det som om bådas önskningar slår in, Guy får en viktig roll och Rosemary blir gravid. Medan graviditeten fortskrider smyger det dock in orosmoln i Rosemarys tankar, något står inte rätt till... Kan hon eller hennes barn vara i fara? Undanhåller de omkring henne något?

 

Jag skulle lämna tillbaka den här boken på biblioteket (hade inte hunnit läsa den), men återlämningsmaskinen ville inte ta emot den så jag beslöt mig för att trots allt ta mig igenom den, den var ju så kort.  Det var ett riktigt bra beslut.

 

"Rosemarys baby" kanske inte kvalar in i kampen om världens bästa bok men den var underhållande, spännande och lättläst, man insåg snabbt att något förmodligen var på tok, men exakt vad kunde jag inte säga. Och var oron bara i mitt huvud och Rosemarys? Vad skulle ha hänt om vissa individer gjort på lite andra sätt? Och oj vilka roliga könsroller att tänka över! (Kvinna=Hemma, ta hand om barn, stötta maken i hans karriär, Man=Göra karriär, tjäna pengar).

 

"Rosemarys baby" av Ira Levin rekommenderas till de som vill ha spännande läsning, inte direkt mardrömsskrämmande men likväl bra.

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards