Det här inlägget inleder en serie något kortare inlägg (bra?) om böckerna jag läst i sommar men inte skrivit om.

"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson är en bok som min bror fick i julklapp, och som man har hört en massa om. Om inte annat så har den en väldigt intressant titel.

Upplägget är såhär: Allan Karlsson vill inte stanna på ålderdomshemmet han är på, så på sin hundrade födelsedag stiger han upp tidigt och sticker genom fönstret och så vidare ut i världen, strax har han både poliser och kriminella jagandes efter sig. Vissa kapitel handlar om Allan och hans följes händelser i nutid, vissa kapitel handlar om det händelserika liv Allan levt innan han hamnade på ålderdomshemmet. Ett extremt skruvat liv där han snubblar över extremt många världshändelser, rätt kul om man kan lite av sin 1900-talshistoria.

Jag gillade språket i boken, det var inte vackert och poetiskt men jag tycker att det användes på ett sätt som stämde bra överens med Allan Karlssons personlighet, hur han tar allt med en axelryckning och ogillar folk som tror sig vara bättre än honom. Vissa delar av humorn och handlingen gjorde mig illa till mods, särskilt i början (minispoiler: Jag har svårt för när folk dör av misstag och alla bara rycker på axlarna åt det), men jag gillade de historiska delarna väldigt mycket.

Vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta det här... "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" är en intressant bok och roande läsning, men humorn uppskattas nog inte av alla, och den som väljer att läsa en annan bok istället har inte gått miste om så mycket.

Boken får tre av fem av mig.