Jag har läst två böcker de senaste dagarna. Den ena är "Ondskan" av Jan Guillou som jag läste ut igår. Den andra är "Fatta eld" av Suzanne Collins som jag börjat läsa nu. Böckerna har inte så mycket gemensamt. De hör till olika genrer, har väldigt olika huvudpersoner och olika berättarstilar. Det enda de har gemensamt är att de är hemska - och handlar om förtryck.
I "Ondskan" är förtrycket ganska nära. Det är i Sverige, det är en skola och det är misshandel. Det är också en misshandlande pappa. Men ändå så blev min läsupplevelse inte så känslosam, och det hemskheter som beskrevs kändes avlägsna. Bra bok ändå, förstås.
I "Fatta eld" så är förtrycket avlägset. "Fatta eld" är en science fiction som utspelar sig i framtiden och bara det borde göra saken överlägsen. Men så blir det inte. Kanske för att våldet är så hemskt stort. Kanske för att om man gör uppror är man ingen Erik som gärna får en massa skador bara han stått upp för sig själv. Gör man uppror blir man dödad. Även om man inte gör uppror lever man i skräck och kan bli dödad, via Hungerspelen (vilket en annan bok - den första i denna serie - heter).
Ja, poängen är att jag just läst halva "Fatta eld" fastän jag många gånger tänkt "bara till nästa kapitel" och att det brinner i bröstet.

Det finns de som säger att böcker bara är dumt eftersom det är en verklighetsflykt. Istället för att läsa om andra som blir kära och vinner fotbollsmatcher eller gör en massa saker så borde man själv gå ut i livet och uppleva dessa saker. (Är det fantasy och man flyger omkring på drakar eller så beskrivs det gärna som barnsligt.) Till viss del stämmer det här.
Sen finns det vissa saker som man inte kan/vill uppleva i verkligheten men ändå kan få en viss förståelse för genom böcker. Dessa saker kan vara alltifrån att bli mobbad i skolan till att bli våldtagen till att drabbas av ett krig till att leva i en hård diktatur. Visserligen kan man också läsa dokumentärböcker om detta - men den skönlitterära berättelsen har en annan förmåga att förflytta läsaren in i handlingarnas centrum och känslor. Man bör inte underskatta fiktion helt enkelt. Oavsett om det är "IRL" eller fantasy, eller science fiction.

Såhär går det om man läser för bra böcker och känner för att skriva av sig! Nu borde jag väl bara omsätta känslorna i handling. Skänka pengar till Haiti skulle kunna vara en början. Liten på jorden...