Det var en gång en man som hette Bram Stoker. Bram Stoker skrev en bok som fick titeln "Dracula".

Etthundra år senare var en ungdom väldigt förtjust i vampyrer och beslutade sig för att läsa Dracula, Vampyrromanen med stort V.

Tyvärr så gjorde hon det i ett skolsammanhang, och tyvärr visade det sig att boken inte var så bra som hon trott, och framförallt inte föll henne i smaken som hon trott.

För visst, det är skillnad på att läsa en ny roman, som ofta flyter på ganska bra och innehåller intressanta karaktärer och moderna tankesätt, och en inte lika nyskriven roman som då istället innehåller gamla värderingar och väldigt långsamt tempo. I fallet med "Dracula" även lite väl komplicerad engelska för mig.

Jag gillade början av boken, den var spännande, men någonstans där mitt i så tog spänningen slut och vad fanns då kvar?

Över allt bland bokstäverna tryckta på billigt papper så hoppade det viktorianska Englands syn på kvinnor, och män, fram och bet mig i näsan. Det var helt enkelt plågsam och långsam läsning.

Det som gjorde det än värre var att jag var tvungen att skriva om det här på engelskan, och förvirringen (de höga förväntningar jag haft på boken och besvikelsen över att den inte nådde upp till dem hoppade omkring och boxades i mitt huvud, ungefär) gjorde att jag varken kunde analysera den eller skriva något vettigt överhuvudtaget. Efter att ha skrivit en taskig (som i dålig) bokrecension gick jag och läste en analys av boken vilket dels fick mig att känna mig som en idiot för att jag inte förstått visst bildspråk och vissa ledtrådar, och dels fick mig att ogilla den än mer.

Ja, nu när jag har öst ut lite vrede över Dracula så kan jag avsluta med att säga att jag aldrig mer kommer att våga öppna en klassiker igen (Greven av Monte-Cristo undantagen).

Jag är dock fortfarande intresserad av att veta hur de som verkligen tycker om den här boken egentligen tänker kring den.