Dag 6 - en bok som gör dig ledsen

Med tanke på hur svårt jag hade att hitta en bok som gjorde mig glad, särskilt med tanke på min borttappade läsdagbok (och ja, där kom det igen), så borde ju det här vara lätt?

... trodde jag.

Många böcker jag läser innehåller sorgliga moment, då jag vill kasta mig ner på golvet och gråta (fast inte, för jag är inte en sån person), men de brukar sällan sluta just sorgligt. Och har de sorg som tema brukar det mer vara hopp och framtidstro och livet som är de tankar man får med sig efteråt.

Skriver till sist: "Boktjuven" av Markus Zusak.

En bra, vacker och sorglig bok.

"Rosemarys baby" är skriven något år efter att min mor föddes, i mitten av 1960-talet. Det gör att den mycket enkelt kvalar in bland de böcker som har en historia med väldigt tydliga kvinno- och mansroller och det är något jag gärna stör mig på. Till skillnad från min nya antibok Dracula så går dock inte "Rosemarys baby" ut på att tala om hur bra dessa roller är, utan tänket speglar bara tiden boken är skriven i och utspelar sig under. Det gör att jag fascineras och reflekterar snarare än upprörs och vill strypa författaren. (Det här var en fotnot fast överst, skulle man kunna säga.)

Rosemary är gift med sin älskade Guy och i början av boken erbjuds de en lägenhet i just det fantastiska hus de ville bo i. Huset har dock en del mörka historier att bjuda på och en vän avråder Guy och Rosemary från att flytta dit, vilket de ignorerar.

Väl på plats i sin nya lägenhet börjar stöket, Rosemary ställer i ordning och drömmer om parets framtida barn medan Guy försöker få fart på sin karriär som skådespelare. Efter att ha bott i huset en tid och lärt känna i alla fall de närmsta grannarna verkar det som om bådas önskningar slår in, Guy får en viktig roll och Rosemary blir gravid. Medan graviditeten fortskrider smyger det dock in orosmoln i Rosemarys tankar, något står inte rätt till... Kan hon eller hennes barn vara i fara? Undanhåller de omkring henne något?

Jag skulle lämna tillbaka den här boken på biblioteket (hade inte hunnit läsa den), men återlämningsmaskinen ville inte ta emot den så jag beslöt mig för att trots allt ta mig igenom den, den var ju så kort.  Det var ett riktigt bra beslut.

"Rosemarys baby" kanske inte kvalar in i kampen om världens bästa bok men den var underhållande, spännande och lättläst, man insåg snabbt att något förmodligen var på tok, men exakt vad kunde jag inte säga. Och var oron bara i mitt huvud och Rosemarys? Vad skulle ha hänt om vissa individer gjort på lite andra sätt? Och oj vilka roliga könsroller att tänka över! (Kvinna=Hemma, ta hand om barn, stötta maken i hans karriär, Man=Göra karriär, tjäna pengar).

"Rosemarys baby" av Ira Levin rekommenderas till de som vill ha spännande läsning, inte direkt mardrömsskrämmande men likväl bra.