Veronika bestämmer sig för att dö fick jag i julklapp av en vän. Då visste jag inte så mycket om den, mer än att jag sett titeln i pockethyllorna tidigare och tyckt att den var ganska speciell. Det skulle visa sig att inte bara titeln, utan även boken och berättelsen i den i sig, är väldigt ovanlig. I alla fall ovanlig för mina läsarögon.

Boken börjar med att Veronika bestämmer sig för att dö. Hon har egentligen ingen jättestor anledning till det, verkar inte deprimerad eller så, utan ser bara väldigt praktiskt på det hela. Hon skulle kunna leva ett vanligt medelmåttigt liv, men hon känner inte för det - så hon tar sitt liv.

Rättare sagt; hon försöker ta sitt liv. Hon misslyckas nämligen och hamnar istället på ett mentalsjukhus vid namn Villette. Väl där får hon veta att även om hon inte är död nu, så skadades hennes hjärta tyvärr så svårt att det ändå kommer att lägga av inom en snar framtid. Kanske dör hon redan om några dagar.

Så långt är det lätt. Den här boken handlar dock inte bara om Veronika utan även om några av hennes medpatienter, om föreståndaren för Villette men kanske allra främst om normalitet och normer. Vem är det som är psykiskt sjuk egentligen, galningarna på Villette eller galningarna därutanför? Den som vill leva eller den som inte vill?

Jag tycker att boken är bra, vilket är lite förvånande med tanke på att karaktärerna och handlingen i sig inte är så jätteintressant utan de viktigaste är tankarna, teorierna och frågorna.

Jag hoppas bara att ingen läser mina tankar här och tror att Veronika bestämmer sig för att dö är någon doktorsavhandling i psykologi eller så, för det är den inte. Det är bara så att tankarna om att passa in och liknande ligger betydligt högre än vad de skulle göra i t.ex en genomsnittlig ungdomsbok, och överhuvudtaget är det en rätt fin och tankvärd historia. Även om man som jag inte håller med helt om allt som skrivs.

Om inte annat så måste ju boken läsas om man ska få veta hur det går för Veronika...

Jag försöker egentligen att plugga historia men det går inte så bra. Historiaboken har jag inte tillgång till, och flera av de texter som mina klasskamrater har skrivit går inte alls att läsa. De är fulla av fel och oklarheter, alltifrån att inte innehålla tillräckligt mycket bakgrundsfakta eller få mig att fatta vilka två länder man menar med "de två länderna", till rena språkliga fel som syftningsfel, extremt dåliga sammanbindningar av meningar och ett ständigt hoppande mellan versaler och gemener.

Okej, förlåt klassen, ni är jättesöta i vanliga fall och det här var grupparbeten, men det är helt sjukt att vår lärare kan lämna ut såna här elevskrivna texter och förvänta sig att man faktiskt kan plugga med hjälp av dem.

Så för att muntra upp mig lite (och klaga av mig...) så tänkte jag snickra ihop ett blogginlägg.

Tanken var från början inte att inlägget bara skulle innehålla klagomål men det blir nog så... så skapar jag nytt blogginlägg och skriver om annat - som till exempel de två böcker jag läser just nu; Wie Licht schmeckt och Brännmärkt, eller någon av de böcker jag läste ut förra månaden, Veronika bestämmer sig för att dö och Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian.   

Lycka till mig! :D