He, jag har en ny egen-underhållning-kategori. Överskriften "I Gamla Worddokument" säger allt, texter och dikter från gamla worddokument, publicerade här på bloggen för mitt eget höga nöjes skull.

När jag var yngre skrev jag saker, både dikter och lite noveller och (början på) berättelser. Det är alltid kul att snubbla över sådant, fast även lite sorgligt eftersom jag skriver så lite nuförtiden. Det är även kul att hitta saker för att det kan vara sånt som handlar om karaktärer och berättelser som fortfarande springer omkring i mitt huvud, och få mig att tänka "ah, ja just det, jag hade glömt att det började så".

En sådan karaktär är Gregory Pathfinder, ung och flerfaldig mördare. Innan jag för cirka tjugo minuter sedan läste nedanstående text hade jag glömt bort flera saker om honom.

1.Han började faktiskt som en tänkt rollspelskaraktär (forumsrollspel), men jag tror inte att inlägget någonsin publicerades.

2. Han är otrevligare än jag minns, det var helt enkelt länge sedan jag försökte tänka mig in i hans huvud.

Kan tillägga att texten är oredigerad bortsett från de två sista meningarna som jag valt att ta bort för att de anknyter för starkt och inte särskilt snyggt till rollspel. Jag skulle lätt kunna redigera en del mer... ^^

Från juni 2007:

 "Gregory hade en gång varit en väldigt stilig man, men efter att han hade, som polischefen självt uttryckt det efter gripandet, ”charmat en kvinna för mycket till döds” och suttit inne i tre år var hans ansikte magert och hans svarta hår hade förlorat sin glans. Gregory hade snabbt fått lära sig att egocentriska och kallblodiga mördare inte var fängelsets mest omtyckta gäster. Vakterna missade inte en chans att komma med en retsam kommentar, ”glömma” hans mat, eller orsaka honom kroppslig skada, och de andra fångarna var nedlåtande mot honom, få av dem hade gjort något så förfärligt som han själv, och även de som enligt straffskalan hade det tyckte inte om honom då det mesta han sade var sarkastiska kommentarer till andras utseende, eller vad andra gjorde eller sade.

Han själv var nöjd med den uppståndelse och de upprörda känslor han tydligen orsakat under rättegången, åklagaren som beklagat sig över att dödsstraff inte tillämpades hade inte blivit tillsagd av någon, och demonstranter utanför hade tydligen haft samma åsikt som åklagaren. På sätt och vis var det bra att polisen hade haft så god uppsikt över Gregory, då åtminstone två personer ändå lyckats mordhota honom, polischefen inte inräknad.

Det enda Gregory själv beklagade var att han varit så slarvig när han dödat sitt sista offer, den där rödhåriga kvinnan. Flickan, enligt åklagaren. Hon hade varit endast sjutton år gammal och mycket, mycket söt och för den elegante mannen hade det inte varit någon konst att charma henne. Två veckor från första mötet hade hon varit död. Men han hade inte planerat det tillräckligt noga, han hade lämnat DNA-spår, och flickans bror hade kunnat peka ut Gregory som den stilige mannen systern haft sällskap med kvällen innan. När polisen dessutom upptäckte att Pathfinder, hade en koppling, visserligen långsökt, till en ung kvinna som hittats mördad fyra månader tidigare hade de gripit honom. 

För tillfället roade sig Gregory med att betrakta sina vanskötta naglar och fundera på hur livet skulle arta sig om han försökte vara lite trevligare mot fångvakten nästa gång denne kom förbi. En tanke han tänkt oftare och oftare då fängelsevistelsen den senaste tiden, även om han hellre skulle hänga sig än erkänna det, blivit det närmaste outhärdlig. Tanken brukade dock alltid urarta till en dagdröm om hur Gregory strypte den kvinnliga fångvaktaren, och rymde från fängelset med den avskyvärde fången i cellen bredvid."