Varför, varför gillar jag bokserien House of Night? Svaret är förmodligen följande: Den innehåller vampyrer, en massa vampyrer, och den är lättläst. (En annan person inom mig pekar på lite annat innehåll som har mer med killar att göra... tyst på den.)

Handlingen är som följer; Zoey är en helt vanlig amerikansk tonåring ända till dess att hon blir märkt, vilket betyder att hon får en slags tatuering i pannan och ska genomgå förvandlingen till vampyr. Hon flyttar med nästan omedelbar verkan till Nattens hus, en slags internatskola för just ungdomar som ska bli vampyrer - om de inte dör under tiden.Ganska snart visar det sig att även om Zoey var en helt vanlig tonåring, så är hon definitivt inte en helt vanlig vampyr...

"Untamed" är den fjärde boken i den här serien och innehåller samma ingredienser som de tidigare böckerna vilket ungefär är: Vampyrer äger, indianfolkets gamla myter stämmer, Zoey har helt makalösa förmågor och blir/är kär i alla killar hon ser.  Det är trevlig, tonårsrykande underhållning men inte särskilt djupa karaktärer och överhuvudtaget väldigt mycket, väldigt snabbt.

Språket i boken är läskigt. Tidigare har jag läst de svenska översättningarna och det kändes lite bättre. Svensk ungdomsslang är okej, amerikansk ungdomsslang är läskig - åtminstone när den är skriven som i den här boken. Dock vande jag mig efter ett tag även om jag inte är stolt över att vilja läsa fortsättningen till en bok som börjar såhär:

"The caw! Caw! Cawing! of one stupid crow kept me up all night. (Well, more accurately, all day -'cause, you know, I'm a vampire fledgling and we have that whole issue of day and night being turned around). Anyway, I got zero sleep last night/day. But my crappy nonsleep is currently the easiest thing to deal with since life really sucks when your friends are pissed at you. I should know. I'm Zoey Redbird, currently the undisputed Queen of Making My Friends Pissed Land."

Boken är skriven i förstaperson, nämnde jag det?

Försök till sammanfattning: House of Night-serien är inte den mest intelligenta serien i världen, men gillar man vampyrer hopblandade med ungdomsbok hopblandat med mytologi så är det inget fel på den (eller om man vill studera amerikansk ungdomsslang). Dessutom vänder historien ganska mycket och det gillar jag.

Dock tycker jag att historien vänder lite väl mycket i den här boken... vilket kanske har att göra med att jag vet att det finns minst fyra böcker till i serien. Hm... House of Night är bra, men inte fantastisk. Och lättläst.

(Och innehåller MASSA snygga killar - på gott och ont)

---

Tillägg: Tänk om jag skulle skriva en serie romaner med precis samma sorts språk som i det här inlägget? Yay, det skulle bli succé! :D Typ. Slut på tillägg.

Skrev det här inlägget tidigare men då försvann det på grund av att skolans internet försvann. Tråkigt för mig.

Dag 26 - En bok som ändrade din åsikt om någonting

Ärligt talat tror jag inte att jag är så bra på att ändra åsikter om saker. På samma sätt som jag inte är helt bra på att ta ställning (fast jag kan ha väldigt starka åsikter om saker, jojo). Ingen bok som jag kan komma på har i alla fall fått mig att ändra mig särskilt mycket, även om läsningen ofta påverkar förstås, bekräftar, väcker nya tankeställningar och så vidare. 

Dag 27 - Den mest överraskande vändningen/ Det mest överraskande slutet

Jag tänker inte skriva vad för det tror jag är roligare för eventuella framtida läsare att ta reda på själva, men Kampen om Järntronen av George R R Martin var synnerligen överraskade första gången man läste den.

En annan favoritbok med överraskning med klös i är Och spindeln kom av James Patterson.

Dag 28 - Favorittitel

Ska man ha läst boken, eller räcker det med att sett titeln och gillat den? Jag gillar i alla fall Köp inte den här boken! som har en tämligen slående titel. Handlar om när författaren till boken, Ann-Christin Gramming hade ett köpfritt år och är alltså inte skönlitterär. Har inte läst den men den verkar intressant och jag gillar titeln.

En annan titel som är väldigt fin, även om det till stor del beror på att omslaget är så fint är Bläckhjärta. Visst är det ett vackert ord? Underbart, tycker i alla fall jag. Boken är bra också :)

        Detta är alltså det vackra omslaget 

Dag 29 - En bok alla hatade men du gillade

Det närmaste jag kommer är kanske Om jag kunde drömma och Eragon, men jag skulle definitivt inte säga att ALLA avskydde de böckerna. Snarare tvärtom.