Varför, varför gillar jag bokserien House of Night? Svaret är förmodligen följande: Den innehåller vampyrer, en massa vampyrer, och den är lättläst. (En annan person inom mig pekar på lite annat innehåll som har mer med killar att göra... tyst på den.)

Handlingen är som följer; Zoey är en helt vanlig amerikansk tonåring ända till dess att hon blir märkt, vilket betyder att hon får en slags tatuering i pannan och ska genomgå förvandlingen till vampyr. Hon flyttar med nästan omedelbar verkan till Nattens hus, en slags internatskola för just ungdomar som ska bli vampyrer - om de inte dör under tiden.Ganska snart visar det sig att även om Zoey var en helt vanlig tonåring, så är hon definitivt inte en helt vanlig vampyr...

"Untamed" är den fjärde boken i den här serien och innehåller samma ingredienser som de tidigare böckerna vilket ungefär är: Vampyrer äger, indianfolkets gamla myter stämmer, Zoey har helt makalösa förmågor och blir/är kär i alla killar hon ser.  Det är trevlig, tonårsrykande underhållning men inte särskilt djupa karaktärer och överhuvudtaget väldigt mycket, väldigt snabbt.

Språket i boken är läskigt. Tidigare har jag läst de svenska översättningarna och det kändes lite bättre. Svensk ungdomsslang är okej, amerikansk ungdomsslang är läskig - åtminstone när den är skriven som i den här boken. Dock vande jag mig efter ett tag även om jag inte är stolt över att vilja läsa fortsättningen till en bok som börjar såhär:

"The caw! Caw! Cawing! of one stupid crow kept me up all night. (Well, more accurately, all day -'cause, you know, I'm a vampire fledgling and we have that whole issue of day and night being turned around). Anyway, I got zero sleep last night/day. But my crappy nonsleep is currently the easiest thing to deal with since life really sucks when your friends are pissed at you. I should know. I'm Zoey Redbird, currently the undisputed Queen of Making My Friends Pissed Land."

Boken är skriven i förstaperson, nämnde jag det?

Försök till sammanfattning: House of Night-serien är inte den mest intelligenta serien i världen, men gillar man vampyrer hopblandade med ungdomsbok hopblandat med mytologi så är det inget fel på den (eller om man vill studera amerikansk ungdomsslang). Dessutom vänder historien ganska mycket och det gillar jag.

Dock tycker jag att historien vänder lite väl mycket i den här boken... vilket kanske har att göra med att jag vet att det finns minst fyra böcker till i serien. Hm... House of Night är bra, men inte fantastisk. Och lättläst.

(Och innehåller MASSA snygga killar - på gott och ont)

---

Tillägg: Tänk om jag skulle skriva en serie romaner med precis samma sorts språk som i det här inlägget? Yay, det skulle bli succé! :D Typ. Slut på tillägg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom jag är så sanslöst dålig på att blogga tänkte jag passa på att skriva ett kort inlägg. Planen är att ett mindre genomarbetat inlägg ska få mig att bli mer sugen på att skriva. Detta är ingen riktig recension men jag har läst ut "Det svart...

  Snyggt skriven handling (med spoiler för serien) finns här   Den röda handsken är den andra boken i en serie. Då den första boken, Den vita handsken, hade en historia som kändes fullständig faller boken lite smått i uppföljarspåret och är ...

Börjar nu närma mig slutet i boken Rubinröd (som jag läser på tyska tack vare awesome kompis till mig som lånat mig boken!). Fullständig (svensk) titel på boken är Rubinröd - Tidlös kärlek men faktum är att boken inte alls innehållit särskilt mycket ...

Under sportlovet fick jag en lite släng av något och lånade vampyrböcker på biblioteket, med en liten tanke på att ha vampyrtema i min läsning. Det gav mig fyra böcker men två lämnade jag bakom mig när jag lämnade min hemstad för min andra stad och n...

Mina mål för februari: Läsa ut Alkemisten *klarat* Börja läsa Rubinrot *klarat* Läsa Ringaren i Notre Dame Del 2 - Upploppet *klarat* Fortsätta läsa Amerikanska gudar *klarat och läst ut* Publicera minst en bokrecension/bokreflektion/bokanaly...