Herdepojke drömmer samma dröm två nätter i rad, om en skatt vid pyramiderna långt borta. Får budskapet att finna och följa sitt livsöde och ger sig ut på en lång resa i Världsjälens tecken. Det är den korta och fullständiga förklaringen om vad Alkemisten av Paul Coelho handlar om. 

Jag har svårt för berättelser jag finner moraliserande och alltför uppenbara. Det är anledningen till att jag ogillade den sista boken i Narnia-serien och det är den största anledningen till att jag inte gillar den här boken. Alls.

I grunden är det en saga, med en sagas förenklingar, och med ett budskap som tydligt bankas in i huvudet på läsaren. Samtidigt är den längre än en typisk saga, och därför bankas budskapet in igen, igen och igen. Jag tycker heller inte om budskapet, vilket förstås gör att jag blir mer irriterad än om jag skulle hålla med. Att den enda kvinnliga karaktären som förekommer är en "vänta på mannen medan han uppfyller sitt livsöde och var en del i hans belöning"-karaktär (något jag också verkligen ogillar, det är alltför vanligt i berättelser och genom historien med för den delen) ökar verkligen inte min uppskattning. 

Jag skulle inte rekommendera Alkemisten till någon.

Jag vet att det finns många människor som håller den här boken högt, och jag kan ändå förstå det. Jag antar att de helt enkelt inte stör sig lika mycket på övertydliga budskap i böcker, och ser den här bokens budskap som något positivt (alternativt uppskattar berättarstilen vilket jag inte kan göra då jag stör mig för mycket på andra saker). 

Jag har läst en bok av Paul Coelho tidigare, Veronika bestämmer sig för att dö, och den uppskattade jag mer. Författarens egna övertygelser lyste inte igenom riktigt lika tydligt där, och den kändes originell. Min enda behållning med Alkemisten var istället de referenser till bibeldelar jag kände igen, och så det faktum att den var ganska kort och jag därför snabbt fick lägga till en till bok till årets läsning.