Bokcirkelmänniska, du vet vem du är, om du läser det här så behöver du bara veta att jag började läsa Amerikanska Gudar ikväll någon timme efter vår chatt och kunde sedan inte sluta. 

Följande innehåller alltså SPOILERS för dig (om inte du gjort samma sak). (Och för alla som planerar att läsa Amerikanska Gudar av Neil Gaiman, även om jag bara tänker avreagera mina känslor för kapitel 17 och framåt här, inte specifika händelser eller karaktärer.)

-----

----

Hm. Jag satt några gånger och ropade rakt ut "GUD!" (på det där chockade sättet som inte har alls med religion att göra) några gånger, vilket var väldigt passande. Sjutton vilken irriterande awesome författare som har skrivit den här boken! Känner mig småkorkad och lurad också. Men på det där självklara sättet, som när mördaren avslöjas i en bra deckare. (I en dålig deckare känner man sig bara lurad, för det fanns inga förvarningar alls.)

AH! Jag tror jag älskar den här boken! 

En väldigt bra känsla. Finns bara en sådan där risk som jag skrev om i det här inlägget, att jag inte kommer kunna sova sen. Och än har jag ingen att diskutera med, för jag måste vänta in min bokcirkelmänniska. Ah, taskigt planerat av mig. Fast skönt att ha någon att prata med senare, förhoppningsvis känner hon som jag.

Nu har jag läst epilogen också. 

Sjutton att jag inte kopplat alla dessa saker! (Skulle skrivits med versaler om jag inte tyckt att det sett riktigt fult ut). Allt är ju uppenbart, tydligt, sammankopplat. Allt. 

Jag gillar det. Jag gillar det mycket. 

:)