Av dessa:    

Får man detta:

(Fast inte nallen då...)

Vad ville jag säga med det?

Jo, att jag byggt klart och rivit pusslet jag fick av brodra mi i julklapp. (Som alltid med lite hjälp av systra mi, då.)

Nu tänker dammsuga mitt rum, ringa Rebs för att tillbringa delar av eftermiddagen/kvällen med henne och äta något. I lite okänd ordning.

Dag 12 - En bok du har slutat älska

"Pauline och jag" av Ingrid Edelfeldt läste jag i lågstadiet och hade länge med på min lista över favoritböcker. Läste om den för ett par år sedan och ja, den är inte dålig men älskar den gör jag definitivt inte längre. Även om den seglar omkring på ett moln med tillstymmelse till guldkant.

Den sista boken jag läste ut under 2010 blev klar 25 december, det var då tredje gången jag läste boken - men första gången på originalspråket engelska.

Vilken bok det var? Jo, det står förstås här i överskriften.

Först och främst; Sagan om is och eld, som serien "A Song of Ice and Fire" har fått heta i den svenska översättningen (som tyvärr verkar ha slutat ges ut...) är en av mina absoluta favoritserier. Den har trovärdiga, fantastiska karaktärer, spännande vändningar och är väldigt välskriven. Magi och medeltid smyger omkring på varje sida, men i den här världen ses det övernaturliga som något främmande, något utdött och inte ens karaktärerna själva tror på mycket av det konstiga som händer.

Böckerna har multipla perspektiv, alltså flera karaktärer som skulle kunna kallas huvudpersoner, vilket gör dels att man får ta del av flera sidor av konflikterna som pågår, dels att man får uppleva olika geografiska  platser och till viss del även hur folk utanför adeln lever. För det kan sägas om serien; de i fantasy så vanliga små profetieuppfyllande bondpojkarna är fullkomligt utkastade för att ge plats åt adelsmännen och deras barn.

Tredje boken (A Storm of Swords alltså) är den längsta hittills i serien, det är också en bok då otroligt mycket händer men man har som vant sig vid det vid det här laget. De övernaturliga inslagen är fler än i de tidigare böckerna och jag är lite orolig för hur George R R Martin ska få ihop fortsättningen. Dock har jag inte läst A Feast for Crows, fyran i serien, ännu så jag ska väl vara tyst. Och även om Martin inte ger ut en enda bok till så har han givit mig otroligt många timmar fantastisk läsupplevelse. Tack GRRM!

(Visst låter det farligt med GRRM! ^^)

Dag 11 - En bok du hatade

Ja... närmast till hand ligger "Dracula". Samtidigt är jag inte säker på att jag faktiskt hatade den boken, jag var mer besviken skulle man kunna säga.

En annan bok ligger nog ännu bättre (eller sämre?) till, för det är sista boken i en serie som jag annars gillade, och författaren kan inte skylla på att hon levde för över hundra år sedan.

Jag talar alltså om boken "Så länge vi båda andas" av Stephenie Meyer.

Dag 10 - Favoritklassiker

Äntligen något lätt! Om jag tänker "favorit"+"riktig klassiker" så blir det =

"Greven av Monte-Cristo" av Alexandre Dumas.

Underbart enkelt.

Eftersom det blir så kort så kan jag lägga till att jag tycker mig ha för lite foton på bloggen och då jag inte heller känner för att bara ta kort på böckerna så ska jag försöka utveckla min konstnärliga sida genom att ta foton. Med betoning på försöka. Vi får se när jag börjar med det här också.

Dag 9 - en bok du inte trodde du skulle gilla men visade dig älska

Jag läser oftast inte böcker jag inte tror att jag kommer att gilla. Läser jag sådana är det sällan som "älska" skulle beskriva mitt slutgiltiga omdöme, även om de självklart kan visa sig bättre än jag trott.

Jag är heller inte helt säker på mina känslor inför läsandet av "Törnfåglarna", men om jag tänker på min ålder och handlingen; tre kvinnors livsöden i tre generationer, Australien (jo mycket av min låtsaskunskap om Australien är från denna bok) och en massa kärlek, så känns det inte riktigt "jag".

Boken innehåller dock enorma problem, starka känslor och hård verklighet så den är förstås väldigt "jag" och jag älskar den.

Alltså: "Törnfåglarna" av Colleen McCullough

Dag 8 - Mest överskattade boken

Jo, det finns ju några som man vill ge den här kängan till. För mig går den till "Ondskan" av Jan Guillou  som inte är den värsta bok jag läst men vissa personers kärlek till den förstår jag inte. Den var rätt tråkig.

Förresten, jag ändrar mig. "Mordet på Orientexpressen" av Agatha Christie är mer överskattad. Uppskattar ofta Christie men just den här mordhistorien, och framförallt inte hur den kunde lösas, föll mig inte i smaken. Christie brukar inte vara så långsökt.

Darren Shan hör till de författare som jag önskar jag kunnat läsa när jag var lite yngre. Inte för att jag inte uppskattar hans böcker nu, särskilt serien om Darren Shan är underbar, men att läsa om lite demoner som slaktar oskyldiga människor samt älskar det hade jag säkert mått bra av i högstadiet… Ja, det där ska alltså tas med en nypa salt.

Lite förenklat så är det just slaktande demoner och kampen mot dessa som serien Demonata handlar om (åtminstone på ytan, annars kan man diskutera).  "Bec" är den fjärde boken i serien som älskar att hoppa fram och tillbaka i tid och mellan olika karaktärer. Faktum är att den enda karaktär som verkligen verkar vara med i alla böcker och därmed vara seriens huvudperson är en synnerligen otrevlig demonherre vid namn Lord Loss. Han figurerar även i denna bok.

"Bec" utspelar sig för sådär 1000 år sedan och titelpersonen Bec är en slags ung kvinnlig magiker i ett land som plågas av anfall av demoner, och kristna (jag avskyr när kristna utmålas som onda i böcker, till och med i mina minst kristna ögonblick får det blodet att koka i ådrorna). Demonerna är förstås det värsta hotet, som tur är för kära Darren Shan.

Boken var bra, men tycker att den är lite väl lösryckt från de tidigare böckerna i serien som trots allt hade något fler gemensamma karaktärer. Blir intressant att se fortsättningen av serien, om författaren försöker få ihop det här till något gemensamt eller inte.

Om det finns en elak sida hos er också, som uppskattar ungdomsböcker som är väldigt brutala och innehåller avslitna kroppsdelar med mera samt väldigt ondskefulla demoner – då är serien Demonata definitivt något för er. Oavsett ålder…