Eftersom jag är så sanslöst dålig på att blogga tänkte jag passa på att skriva ett kort inlägg. Planen är att ett mindre genomarbetat inlägg ska få mig att bli mer sugen på att skriva.

Detta är ingen riktig recension men jag har läst ut "Det svarta hjärtat" av Holly Black idag och fy sjutton vad den boken var bra. Visst, inget regelrätt femstjärnigt mästerverk kanske men väldigt spännande. Jag gillar osäkerheten med mysterierna och att både Cassel och dem runtomkring honom är långt ifrån ärliga eller helgoda. Jag är väldigt svag för hela grejen med "bad guys".

Hade det inte varit för att jag läst ut några kapitel tidigare hade det nog räknats som att jag läst ut hela boken i ett kör och eftersom mitt lästempo börjat gå upp igen (läst ut fyra böcker i oktober) så är jag återigen nere på att bara hålla på med två böcker: en omläsning och en högläsning. Jag måste hitta något nytt. 

Det var det för idag. 

(Gick just in och läste mitt senaste blogginlägg bara för att se att det rörde "Den röda handsken". Och upptäckte då för första gången att jag i det inlägget råkat skriva "Den vita katten" fel inte bara en utan två gånger. Det blev lite lustigt.) 

Snyggt skriven handling (med spoiler för serien) finns här

Den röda handsken är den andra boken i en serie. Då den första boken, Den vita handsken, hade en historia som kändes fullständig faller boken lite smått i uppföljarspåret och är inte lika bra. Den vita handsken hade också en mer packad och ordnad historia, medan Den röda handsken är mer spretig och filosofisk.

Det handlar mycket om val och att välja vem man är. Ska och kan Cassel låta bli att utnyttja det faktum att tjejen han är kär i är förtrollad att vara kär i honom? Ska han gå med i maffian eller hjälpa polisen? Hur viktigt är släktskap? Själva handlingen utspelar sig mitt inne i allt det där, men har varken en tydlig början (eftersom den fanns i förra boken) eller ett tydligt slut.

Det betyder dock inte att boken inte är bra. Den är tvärtemot väldigt bra enligt mig, spännande och underhållande även om det inte går till historien. 

Jag gillar att åter finna mig i berörarnas värld, och åter få uppleva Cassels fruktlösa försök att vara normal och smälta in. Jag fullkomligt älskar maffiafolket och stämningen och kommer förmodligen att kasta mig över tredje delen i serien när jag får möjlighet till det. 

Fotnot: Den här boken påminde mig jättemycket om House of Night-serien. Det känns rätt så konstigt, för språket i Berörarserien är mycket bättre och det enda som egentligen är likt är att det handlar om ungdomar som går på internatskola och att det finns övernaturliga inslag i båda. Nåväl. 

Fotnot 2: Min syster pekade på ut för mig den röda röken som kommer från handsken, som jag inte alls tänkt på. Det är rätt läskigt med den röken. Det är lite som att någon hällt någon konstig kemisk lösning på handsken och nu håller den på att lösas upp till röd ånga. Kanske är handsken en vampyr som inte tål blont hår? Jag undrar vad tanken är egentligen.

Börjar nu närma mig slutet i boken Rubinröd (som jag läser på tyska tack vare awesome kompis till mig som lånat mig boken!). Fullständig (svensk) titel på boken är Rubinröd - Tidlös kärlek men faktum är att boken inte alls innehållit särskilt mycket kärlek. Visst, en ganska stark bakgrundskärlekshistoria har varit med, och rätt mycket hintar om mer kärlek i klassisk ungdomsboksanda, men absolut inte så mycket som bokens omslag och baksida ville göra gällande. (Ehm, är detta spoiler? Spoilervarning?)

Snarare än kärlek har andra mysterier och saker legat i centrum, vilket jag själv uppskattar. Förstår därför inte varför det ska fokuseras så mycket på kärlekshistorien snarare än andra saker som att huvudpersonen kan resa genom tiden och har mysterium att lösa? Nu vet jag visserligen att det finns två böcker till i serien, och förmodligen kommer kärlekshistorien (som knappt finns alls än) få större vikt i uppföljarna, men varför marknadsföra den här boken med den då? Här är det snarare en spoiler så jag förstår inte behovet av det. (Rent intellektuellt kanske jag kan förstå, beroende på vilken publik man vill rikta boken till, men tycker ändå att det är dumt. Med lite reservation för att kärlekshistorien kanske blir riktigt, riktigt, riktigt, viktig i senare böcker. Typ i stil med hur central den är i Twilight-serien. Dit är det lång väg.)

Boken i sig är dock bra, även om jag som svensk har svårt att förstå varför en tysk bok utspelar sig i London (även om jag antar att det är lättare för de med tyska som modersmål att svälja,  för de sitter nog inte och tänker "det här är tyska, det här är tyska, det här är tyska" hela tiden).

Okej, Tidlös kärlek kan tydligen vara seriens namn (tyska: Liebe geht durch alle Zeiten). Tycker fortfarande att det är konstigt. 

Och här kommer slutet av baksidestexten på mitt lånade exemplar (i väldigt fri och snabbt framtagen översättning): 

Varning för vad som skulle kunna räknas som temaspoiler:

Bästsäljande författaren Kerstin Gier lyckas som ingen annan att levandegöra den bästa känslan i världen! 

Heja på, skratta, plågas: Gideon och Gwen spränger med sin kärlek alla tidsgränser! 

Som sagt, inte bra översatt. Men det ger i alla fall en bild av vad första boken definitivt inte handlar om. Om det inte ändrar sig väldigt i de sista kapitlen. 

Under sportlovet fick jag en lite släng av något och lånade vampyrböcker på biblioteket, med en liten tanke på att ha vampyrtema i min läsning. Det gav mig fyra böcker men två lämnade jag bakom mig när jag lämnade min hemstad för min andra stad och nu har jag redan tre dagar efter lovet läst ut de två jag tog med mig. Som dessutom var de tunnaste (att böcker lämnades från första början berodde på tung packning. Men jag har ångrat mig).

De böcker jag läst ut är Legend av Richard Matheson och Carmilla av Sheridan Le Fanu.

De som ligger hemma i fel stad är Gästspel av vampyr av Suzy McKee Charnas och Die Erben der Nacht - Nosferas av Ulrike Schweikert. 

Så... planerar ett besök på biblioteket i den här staden. Eventuellt att jag satsar lite på ungdomsvampyrer som fortsättningen av House of Night-serien eller Vampire Academy. Har också Changeless av Gail Carriger i bokhyllan som kan fungera som nödlösning. Andra tips mottages dock tacksamt. 

Vad finns det för bra böcker om/med vampyrer?

(En lista på böcker jag redan läst finnes här.) 

Mina mål för februari:

• Läsa ut Alkemisten *klarat*
• Börja läsa Rubinrot *klarat*
• Läsa Ringaren i Notre Dame Del 2 - Upploppet *klarat*
  
• Fortsätta läsa Amerikanska gudar *klarat och läst ut*
• Publicera minst en bokrecension/bokreflektion/bokanalys (allt beroende på hur ambitiös jag känner mig) *klarat med Alkemisten och Är Claude Frollo en snäll kille?-texten*

Klarade alla mål utan tvekan. Det enda som tog tid var att börja läsa Rubinrot då kombinationen tyska och lånad bok försvårade lite, och fortsätter försvåra lite. Språket visade sig inte vara så svårt trots allt, men då den är lånad av en vän vill jag vara försiktig med den och kan inte släpa runt på den hur som helst (och det är mest i släpsituationer jag läser). 

I februari har jag läst ut följande böcker (med litet betyg inom parentes):

Alkemisten av Paul Coelho (1/5)

Ringaren i Notre Dame del två: Upploppet av Victor Hugo (hela boken 3/5)

Amerikanska Gudar av Neil Gaiman (4,5/5)

Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt (4/5)

Vår sång blir stum av Maria Lang (2,5/5)

Hela fem böcker alltså! Jag är rätt nöjd, även om flertalet av böckerna var väldigt korta (under 200 sidor). Min favorit var Amerikanska gudar som synes, men Natten innan... var väldigt intressant och tänkvärd. Särskilt för mig som läst mycket bloggar om genus och feminism sista tiden.   

Nya mål för mars månad: 

• Läsa ut Rubinrot 
• Läsa ut minst två andra böcker (har två påbörjade redan och flera tågresor framför mig...)
• Publicera minst en ny bokrecension/bokreflektion på bloggen

Skulle vilja lägga till "städa rummet", "öva instrument" och "var positiv" men det kanske inte har med böcker att göra riktigt... 

En sak jag tänkte på under läsningen av Ringaren i Notre Dame, var att Claude Frollo stämmer rätt bra in på en personlighetstyp känd under namnet "Snäll Kille™". För er som inte är bekanta med detta uttryck så brukar det (och överhuvudtaget "snäll kille" inom citationstecken) användas för att beskriva en kille som klagar på att tjejer bara vill ha elaka killar, och förstås själv menar att han är snäll men får inte tjejer på det. Den här Snälla Killen™ visar sig förstås vid en närmare granskning inte alls vara särskilt snäll utan snarare ha en väldigt dålig kvinnosyn där det bland annat ingår att bara man är snäll ska alla tjejer man är intresserad av vara intresserade tillbaka. De tjejer som inte är intresserade ses gärna som ondskefulla bitchar istället. Som sagt, tveksam kvinnosyn. 

Resonemanget här nedanför innehåller spoilers för Ringaren i Notre Dame, men jag ger inte iväg slutet eller några stora skeenden som inte borde vara kända för gemena person. 

I den här boken håller Frollo ett par långa kärlekstal till Esmeralda och det var det som först fick mig att tänka på "snälla killar". I talen talar han om att han älskar henne så mycket så att det är smärtsamt, hur han skulle göra vad som helst för henne, hur han inte kan sluta tänka på henne och ber att hon ska älska honom tillbaka. Om ni känner historien, även om det bara är i Disneys version, så vet ni att hon milt uttryckt inte är särskilt intresserad. Detta accepterar såklart inte Frollo, utan han blir istället arg och bitter och beslutar sig för att få henne dödad. 

Frollo finner det också ytterst plågsamt när Esmeralda visar sig vara förälskad i Phoebus, en man som är ung och vacker men även något av en skitstövel. Förmodligen tycker Frollo själv att han är mycket bättre för Esmeralda, han är ju upp över öronen förälskad i henne och dessutom en snäll kille(™). Han visar dock ingen hänsyn alls till Esmeralda eller hennes känslor. Det enda som är viktigt för honom är hans egna känslor, och vad han försakar för dem. Esmeralda besvarar inte känslorna, och hon har heller inget ansvar för Frollos försakelser och offer som hon aldrig har bett om. Frollo tar sig dock rätten att bestraffa och hata henne för det. 

Lektionen han borde lära sig: Att du är kär/attraherad till/besatt av någon innebär inte att den är skyldig dig någonting. Om du kastar bort ditt liv på personen så är det faktiskt ditt eget problem. 

Jag vet att liknelsen Snäll Kille™-Claude Frollo måhända inte är helt perfekt, och jag menar inte heller att alla "snälla killar" är som honom, men jag tycker att den är intressant och att det finns likheter. Det där med att känna sig berättigad till besvarade känslor och sedan straffa någon för att den inte besvarar känslorna finns i båda fallen, även om få moderna "snälla killar" skulle försöka få föremålet för sin hatkärlek avrättade.

Bokcirkelmänniska, du vet vem du är, om du läser det här så behöver du bara veta att jag började läsa Amerikanska Gudar ikväll någon timme efter vår chatt och kunde sedan inte sluta. 

Följande innehåller alltså SPOILERS för dig (om inte du gjort samma sak). (Och för alla som planerar att läsa Amerikanska Gudar av Neil Gaiman, även om jag bara tänker avreagera mina känslor för kapitel 17 och framåt här, inte specifika händelser eller karaktärer.)

-----

----

Hm. Jag satt några gånger och ropade rakt ut "GUD!" (på det där chockade sättet som inte har alls med religion att göra) några gånger, vilket var väldigt passande. Sjutton vilken irriterande awesome författare som har skrivit den här boken! Känner mig småkorkad och lurad också. Men på det där självklara sättet, som när mördaren avslöjas i en bra deckare. (I en dålig deckare känner man sig bara lurad, för det fanns inga förvarningar alls.)

AH! Jag tror jag älskar den här boken! 

En väldigt bra känsla. Finns bara en sådan där risk som jag skrev om i det här inlägget, att jag inte kommer kunna sova sen. Och än har jag ingen att diskutera med, för jag måste vänta in min bokcirkelmänniska. Ah, taskigt planerat av mig. Fast skönt att ha någon att prata med senare, förhoppningsvis känner hon som jag.

Nu har jag läst epilogen också. 

Sjutton att jag inte kopplat alla dessa saker! (Skulle skrivits med versaler om jag inte tyckt att det sett riktigt fult ut). Allt är ju uppenbart, tydligt, sammankopplat. Allt. 

Jag gillar det. Jag gillar det mycket. 

:)

Jag är omåttligt, nästan överdrivet, förtjust i vampyrer. Detta oavsett om de är fula, snygga, dör eller glittrar av solsken, klarar av eller inte klarar av att kontrollera sin blodstörst och så vidare, även om jag är av den åsikten att vampyrer är roligare om de är intelligenta och inte hjärndöda zombier. Zombier klarar så bra av att vara hjärndöda helt på egen hand. En sak som jag verkligen gillar med vampyrer är just att de går att variera så pass mycket - bara man har med blodet på ett eller annat sätt.

Så då tänkte jag, när det kommer till böcker borde väl jag som vampyrfantast ha läst en hel drös? Jag kom dock fram till att det har jag nog inte (Edit: Fast det blir fler och fler...).

Eftersom jag är förtjust i listor kommer här en lista över böcker jag läst som innehåller vampyrer. Vissa av dem har vampyrerna som huvudtema, men i vissa förekommer det bara någon enstaka vampyr (se: Harry Potter). Böcker i samma serie (som då innehåller samma sorts vampyrer!) står uppradade efter varandra. 

1. Vampyrguden: Del 1 London, Del 2 Paris, Del 3 Mexico av Sebastian Rook 

2. En vampyrs bekännelse, Nattens furste, De fördömdas drottning av Anne Rice 

3. Ismarkens krona, Klinga av eld av Stuart Hill

4. Om jag kunde drömma, När jag hör din röst, Ljudet av ditt hjärta, Så länge vi båda andas av Stephenie Meyer 

5. Harry Potter-serien av JK Rowling (sjätte boken framförallt)

6. The Saga of Darren Shan (orkar inte skriva ut alla 12 titlarna i serien...) av Darren Shan 

7. Skuggorna i spegeln av Inger Edelfeldt 

8. Vampyrens märke, Sveket, Utvald, Untamed av Kristin och P.C Cast 

9. Dracula av Bram Stoker 

10. Parasit av Scott Westerfeld 

11. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist 

12. Soulless, Changeless av Gail Carriger 

13. Vampire Academy av Richelle Mead

14. De som går igen av Marcus Sedgwick

15. Vampyren av Viktor Rydberg (ljudbok, men det gills)

16. Frankensteins faster av Allan Rune Petterson (...lite tveksamt kanske eftersom det är en parodibok...)

17. Den fjortonde bruden av Ann Meredith Pierce

18. Vampyrfejden av David A Poulsen

19. Legend av Richard Matheson

20. Carmilla av Sheridan Le Fanu

21. Gästspel av vampyr av Suzy McKee Charnas

22. Dead until Dark av Charlaine Harris

Det jag kommit fram till nu är att jag sammanlagt fått läsa om 22 olika sorters vampyrer, mer eller mindre lika varandra. Min förhoppning är att kunna öka listan, samt att skriva en serie inlägg om de böcker jag redan har läst. 

Tillägg: Originalinlägget skrevs i maj 2011, men jag har fyllt på och redigerat lite nu. Och tänker att jag fortsätter fylla på ifall någon skulle hamna här och leta tips på vampyrböcker (nog för att inte alla är så bra, passar alla åldrar eller handlar så mycket om vampyrer...).